- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjuguandra årgången, 1922 /
316

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Lauri Ingman, Finlands kyrka efter 1809. Föreläsningar å Uppsala Universitet i september 1922

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3i6

t... ingman

student, Carl Gustaf v. Essen, vid ett bröllop inom släkten skarpt
och hänsynslöst uttalade sin dorn över det sätt på vilket
glädjen tog sig uttryck. Det väcker ingen förundran att, då
ledarne för församlingarna överhuvud levde ett — såsom de väckte
sedermera uttryckte sig — »sorglöst» världsliv, tillståndet i
församlingarna både i religiöst och moraliskt hänseende
lämnade synnerligen mycket övrigt att önska.

Detta sorglösa världsliv upprördes och oroades emellertid
redan pä 1820-talet och sedermera därifrån framåt av mäktiga
väckelserörelser. Jag har redan i det föregående omnämnt den
av bonden Paavo Ruotsalainen från Nilsiä ledda stora
Sa-volax’ska pietistiska väckelserörelsen, som snart vann mäktig
genklang i Österbotten, där framstående unga prästmän, bl. a.
Nils Gustaf Malmberg, den redan omnämnde Jonas Lagus, Carl
Gustaf v. Essen, Antero Vilhelm Ingman — de bägge
sistnämnda sedermera teologie professorer — o. a. anslöto sig till
densamma. Karaktäristisk för riktningen var fordran att man
obetingat skulle underordna sig, vad Gud i fråga om religiös
visshet och värme ville giva eller taga. Gav han förvissning om
nådetillstånd fick och kunde man glädja sig, gav han det ej
och då han ej gav det, skulle man nöja sig, vänta och hoppas.
Försakelse av världen betonades, men å andra sidan uppträdde
ledaren Paavo skarpt emot allt, vad han kallade verkhelighet,
och kunde stundom demonstrera sin kristliga frihet på ett
tämligen anstötligt sätt. Rörelsen sammanslöt präster och lekmän,
åstadkom stor splittring i »sorglösa» familjer, från vilka
ungdomen ofta plötsligt och skarpt skilde sig för att tjäna Gud i
allvar och sanning. Jag erinrar om den karaktäristik av
hithörande förhållanden, som inneligger i Runebergs kända »Den
gamle trädgårdsmästarens brev» och Lars Stenbäcks svar pä
desamma. Säkert är det sällan en i formen stelnad,
självförnöjd officiell kyrklighet så skakats i sitt innersta, som Finlands
kyrka pä 1820—1840-talen av den pietistiska väckelsen. De
medel, som användes till dess avvärjande, processer i stöd av
1726 års konventikelplakat, ofta småsinnad förföljelse från
vederbörandes sida av unga prästmän, vilka anslutit sig till rörelsen,
och dylikt voro endast ägnade att gjuta olja på elden.

En inom rörelsen inträdd skism, föranledd av mot Nils
Gustaf Malmberg gjorda, graverande beskyllningar, verkade, att
den mot seklets mitt försvagades. Emellertid har den vid slu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1922/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free