Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Em. Linderholm, Chr. Jac. Boström till Peter Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33 2 meddelanden och aktstycken
men proprium, såsom ordet Gud är för oss och såsom ordet Jehovah
war för Judarne, utan det war endast ett nonien adpellativum eller
commune, och det betecknade endast ett högre, ett öfwermenskligt eller ett
ewigt ocli osiimligt wäsende i allmänhet. De kunde därföre ganska wäl
anwända det såsom ett predicat och säga att Jupiter, Apollo, Hermes
o. s. v. woro hwardera en rlsöc. Men äfwen dem föll det aldrig in
att säga: Jupiter är Apollo eller Apollo är Jupiter, då bägge Gudarna
föreställdes såsom bestämda individer.
I det 4:e Evangeliet finner man wisserligen början till Christi
theo-logiska apotheosering, men man finner der ännu icke lians
fullkomliga likställighet med Fadren eller Gud sjelf, 0111 man ej läser det genom
den grekiska dogmatikens förwillande glasögon. Det fordrades ännu
ett par århundraden med wilda strider och förföljelser, och det fordrades
äfven det judiska elementets fullkomliga utträngning ur kristendomen,
äfwenscm den grekiska bildningens åtmindstone partiella inträngning
deruti, innan den fullkomliga likställigheten kunde bli allmänt
antagen ocli gällande. Och hwarför blef den dock slutligen gällande och
måste den blifwa det? Jo emedan fromlieten då den är tanklös, eller
åtminstone blott theologisk, har ett oöfwerwinnerligt behov att sätta
den eller det, som är föremålet för hennes wördnad, allt högre och
liögre, och slutligen så högt, som det någonsin är möjligt. Af denna
orsak blef t. ex. Buda i Hindostan mer och mer upphöjd till ett
gudomligt wäsende av sina anhängare, till dess lian slutligen blef det
gudomliga sjelft eller en dess incarnation. Man betänke ock, huru det har gått
med sanctissima mäter inom den catholska kyrkan ända till wåra
dagar, och huru det gick med helgonen under medeltiden. Grekernas
allmänna bildning under de första sederna efter Christus war ej heller
högre, än att de werkligen behöfde afgudar. I en sednare tid behöfde
de till och med Idoler, och det är bekant, hur de derföre fäktade för
dessa liksom för Gud eller religionen sjelf. Att det 4:e evangeliet icke
är skrifvet af aposteln Johannes, utan af någon alexandrinskt bildad
Christen Grek, det är så gifvet ocli klart för den, som kan läsa det
cri-tiskt och fördomsfritt, att hos en sådan icke det minsta twifvel derom
kan ega rum. Också äro bewisen derföre numera framlagda så tydligt
och fullständigt, att endast en stor okunnighet 0111 deras innehåll eller
ett enwist dogmatiskt intresse, hwilket icke will sanningen såsom blott
sådan, kan ännu förneka deras giltighet. För mig särskilt har redan i
nära 41a decennier det factum warit tillräckligt bewisande, att förfin
anwänder ordet ■frsös såsom predicat, hwilket en Jude omöjligt kunde
göra, såsom jag redan har anmärkt. En grof tanklöshet är det ock
hos ännu de nyaste öfwersättarna af Joh. x :i att de tillåtit sig uttrycket:
och ordet war Gud; ty dermed hafwa de icke uttryckt förf :ns mening på
wårt språk, utan i stället förfalskat den och gjort den missledande.
De hade bordt säga: ett ewigt och osinnligt eller öfwersinnligt wäsende,
ty detta och ingenting annat betyder ordet ’iteö? utan artikel. Endast
med artikeln framför sig kan det i wårt språk öfwersättas med Gud.
Men att säga: o X070S Tjv o tteö? hade äfwen för Evangeliets
författare warit en absurditet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
