Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 1. Det statiska kyrkobegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det statiska kyrkobf.greppht
7
över vissa kyrkor, med apostolisk myndighet ehuru lokalt
begränsad, såsom Timotheus själv blev satt över kyrkan i Efesus
och Titus över församlingarna på Kreta. Dessa äro alltså de
första innehavarna av biskopsämbetet i egentlig eller senare
mening, även om de från början betecknats med växlande namn
(evangelister, änglar). Att de första biskoparna äro apostlar,
ehuru med lokalt begränsad myndighet, utföres också på andra
ställen i Tracts.
Det är onödigt att här ingå på en kritik av den
historieuppfattning, varpå denna konstruktion vilar. Dess ohållbarhet
behöver knappast nu påpekas. Det är emellertid ej utan sitt
intresse att iaktta, hur det nu likaväl som i fornkyrkan är
behovet av en försvarsposition, som ger läran om successio dess
betydelse: nu gällde det den politiska och religiösa liberalismen,
då gnosticismen. På en punkt avviker den nyanglikanska
successionsläran bestämt från den fornkyrkliga: i fornkyrkan var
det kedjan av innehavare av samma biskopsstol, som det gällde
att fastställa och som utgjorde garantien för den traderade
lärans apostolicitet, inom nyanglikanismen söker man
sammanhanget mellan konsekrerade och konsekrerande. Denna
missuppfattning, som givit en mekanisk hårdhet och ytlig
institutionell karaktär åt den nyanglikanska uppfattningen, har på ett
slående sätt uppvisats av en samtida engelsk teolog.1
Ehuru Keble låter sin förträffliga sockenbo Richard Nelson
(i Tract 12) deducera fram läran om det trefaldiga ämbetet och
successio apostolica ur sitt Nya Testamente, kan man knappast
frigöra sig från intrycket, att de traktarianska ledarna känt
svagheten av det bevis, som kunde föras ur skriften till stöd för
deras kyrkouppfattning. Även om Newman själv i Tract 11
(The visible Church) sammanställer en serie texter till bevis för
att det existerade en synlig, yttre kyrka med bestämda
ämbeten och funktioner på apostlarnas tid, överlåter han den
utförligare skriftbevisning, som kräves för att övertyga den samtida
kyrkan, åt andra. Efter ett mindre betydande försök av Keble i
1 C. H. Turner, Apostolic Succession i Essays ott the earlv History of
the Church and the Ministry ed. by H. B. Swete (Oxford 1918). I den av
Turner själv utgivna 2:dra upplagan av denna bok har han försökt
gen-driva de för modern nyanglikanism besvärande slutsatser, som dragits av
hans undersökning. Jfr A. C. Headlam, The Doctrine of the Church and
Christian Reunion (London 1920), s. 127 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>