Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 1. Det statiska kyrkobegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o yngve brilioth i nyanglikansk renässans
dare och söker bevisa »att den synliga kyrka, som sålunda
grundats av apostlarna, var avsedd att fortleva. Onus probandi
vilar på dem, som förneka denna sats.» Om de utsagor, som
anföras till stöd för den apostoliska kyrkans auktoritet, nu ha
förlorat sin giltighet, så gäller detsamma även om andra, och än
viktigare skriftord.1 Och vidare: »Ar det antagligt, att ett så
sammansatt system skulle ha skapats, utan avsikt att det skulle
fortsätta?» Men Newman har också ägnat en särskild Tract åt
probabilitetsbeviset: On arguing concerning the apostolical
Succession. Utgångspunkten är biskop Butler’s probabilitetsprincip:2
»den svagaste sannolikhet är nog att bestämma vårt handlande
i pliktfrågor.» Därför »om det blott finnes en förnuftig
sannolikhet, att vi behaga Kristus mera genom att bevara än genom
att icke bevara det apostoliska ämbetet, så borde naturligtvis
detta vara nog att föranleda dem, som känna sig drivna till att
ta på sig det heliga ämbetet, att söka tillstånd att så göra från
detta.» En dylik tankegång möter oss också hos Froude redan
vid den tid, då successionstanken först synes ha börjat
sysselsätta hans tankar,3 och senare höra vi honom förkunna, att i
alla tvivelaktiga fall, där skriften lämnar möjlighet till två olika
tolkningar, är alltid »the more reverential side» den trygga.4
Samma tanke utför han en gång i en talande bild: en man
som vid sitt inträde i myndighetsåldern hör av dem, som varit
1 Detta negativa bevis har Newman utfört i en viss riktning i en
särskild Tract 43: The Grounds of our Faith: om det skulle vara så att
kyrkostyrelsen ej bestämt regleras i skriften, så gäller detsamma i än högre
grad t. ex. treenighetsläran.
* I Apologia (s. 67 f.) har Newman anfört probabilitetsprineipen som en
av de tvä förnämsta lärdomar, han hämtat från Butler’s Analogy. Jfr. en
predikan i Subjection of the Reason and Feelings to the Revealed Word i
Parochial and plain Sermons, VI, s. 255 ff. För en ingående och rätt så
hätsk kritik av Oxfordskolans användning av probabilitetsprineipen se E. A.
Abbott, Philomythus. An Antidote against Credidity (London 1891).
3 Remains 1:1, s. 239 f.: »In a case, where the arguments seem in any
way balanced; where there seems nearly as good a chance that one opinion
should be right as another; this additional presumption, in favour of what
the Church teaches should be sufficient to decide a prudent man to continue
in those things which he had been taught and assured of, knowing of whom
he had learned them.» Det behöver knappast understrykas, att Oxfordskolans
probabilitetsbevisning, med sin presumption för den svårare möjligheten, står i
karaktäristisk motsats till den jesuitiska probabiiismen.
* A. a., II: i, s. 97.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>