Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 1. Det statiska kyrkobegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
Newman’s predikningar till sidan av andra och djupare, mer
intensivt religiösa tankar om kyrkans art.
En brygga mellan de första årens ensidiga och måhända
ej så grundligt övervägda proklamerande av den apostoliska
successionen som den klippa, till vilken kyrkan hade att ta sin
tillflykt för att kunna motstå tidens stormar, och den senare
systematiserade statiska kyrkouppfattning utgöra de två Tracts
av Newman, som bära det ryktbara namnet Via Media} Dessa
äro till formen en dialog mellan Laicus, som framför de
populära förebråelserna för nPopery-si, som riktas mot det apostoliska
systemet. Clericus svarar med att framkasta frågan, om vi ej
behövde en andra reformation. Den första reformationen
betydde ett återupptagande av de fornkyrkliga principer, som det
romerska systemet dolt och förvridit, nu har massan av vårt
prästerskap avvikit från de läror, som förkunnades av våra
martyrer under reformationen. Vem tar nu bönbokens
rubriker efter orden, vem håller dagliga gudstjänster, iakttager
helgon- och fastedagar? Det gäller att komma tillbaka till den
äkta engelska reformationens ståndpunkt med dess rotfäste i
skriften och i fornkyrkan, i motsats mot det »utländska partiet»,
som utvecklade sig till puritanismen, men reformationen är blott
en del av kyrkans arv. »Jag kan ej samtycka till att, som jag
är övertygad om att ej heller reformatorerna ville, låta
kyrkans arv berövas mig, de läror, som apostlarna talade i skriften
och inpräglade i den äldsta kyrkan. Jag mottar kyrkan som
en budbärare från Kristus, rik på gamla och nya skatter, rik
genom tidsåldrarnas hopade kapital.»2 I detta ingår
reformationens arv som en del, och de 39 artiklarna, vilka närmast
äro att betrakta som ett avvisande av samtida missbruk, skola
behållas — ehuru de torde tarva ett tillägg för att befria dem
från senare tiders vantolkning. Men i liturgien finnes det band,
som förenar samtidens kyrka med forna tiders. Dess anda är
helt oförenlig med den moderna protestantismens. Det är
samma tankegång, som vi mött hos Knox, ännu utan
överdriven skärpning.
I traktaterna om Via Media, vilka skrevos 1834, har alltså
1 Tracts 38 och 41, sedermera omtryckta tillsammans med Lectures
on the Prophetical Office of the Church med Via Media som gemensam
titel.
2 Via Media (uppl. 1908), II, s. 31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
