Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 1. Det statiska kyrkobegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det statiska kyrkobegreppet
1 33
förvåning över trädgårdsmästarens försummelse att utrensa denna
fullkomligt programvidriga vegetation. Det är ej här vår
uppgift att ingå i en rätt onödig diskussion med denna uppfattning
angående frågan, om Guds uppenbarelse i världen definitivt
avslutades år 1054, eller kanske vid ännu tidigare datum. Det
återstår endast att fastslå, att denna kyrkouppfattning i sak föga
förändrats genom Oxfordrörelsen. Palmer’s bok hade lika väl
kunnat skrivas före 1833. Men intensiteten är en annan, och
detta såväl som det fortsatta betonandet av de punkter, som
kommit särskilt till användning i det stora kyrkoförsvaret,
(särskilt successio) är den statiska kyrkouppfattningens rätt
oförtjänta vinning av att ha förbundits med en tid av djupt religiöst
uppvaknande. Så snart detta nyväckta religiösa sinne fått
verka på de övertagna kyrkotankarna, har det tenderat till att
spränga deras trånga rum. Men trots denna inneboende
dualism, är staticismens herravälde i den senare nyanglikanismens
historia knappast fattbar, om man ej behåller i minne, att den
lånat glöd och intensitet från en rent religiös nitälskan.
På en punkt omskapades dock genom Oxfordrörelsen den
gammalanglikanska kyrkouppfattningen på ett radikalt sätt:
med avseende på uppfattningen av statskyrkoproblemet. De
väsentliga faktorer, som här samverkade, ha förut klarlagts:
Coleridge’s och Whately’s tankar om kyrkans principiella
oavhängighet, å andra sidan den politiska situation, som även hos
den karolinska anglikanismens legitima arvtagare framkallade
en puritansk upprorsanda — fast vapnen hämtats ur
kavaljerernas rustkammare.
»Did the State make us? Can it unmake us?» frågar
Newman i Tract 2 under hänvisning till det apostoliska uppdragets
fribrev. På få punkter har måhända den nya hänförelsen för
kyrkan som ett självständigt samfund av gudomligt ursprung
visat sig mer positivt fruktbärande än här. På denna punkt är
frändskapen omisskännelig med en nära nog samtidig rörelse i
brittiska kristenhetens historia: den skottska frikyrkans
utbrytning.1 Från Oxfordrörelsens dagar har strävandet att hävda
1 Till frågan om Oxfordrörelsen och statskyrkoproblemet se ett arbete
av en lärjunge till nyanglikanismens främste statsrättslärde J. W. Figgis:
H. J. Laski, Studies in the Problem of Sovereignty (Newhaven, London
& Oxford 1917), Chapt. III: The political Theory of the Oxford Movement,
S. 89, 112 f. 144 f. (»It was a definition of the Church that the Tractarians
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
