Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 2. Den traktarianska fromhetens grundformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den traktarianska fromhetens grundformer
31
2. Den traktarianska fromhetens grundformer.
Hade Oxfordrörelsen enbart varit en reaktion mot den
politiska och filosofiska liberalismens våg, ett återgripande till
förgångna tiders ideal, skulle dess historiska betydelse varit
oförklarlig. Det må ligga någon sanning däri, att »våra dagars
historiker, då han ser tillbaka på rörelsen, ej är i stånd att
sätta in den i det teologiska fortskridandets huvudlinje.»1 Men
det är i så fall ej första gången, som en reaktion för den
fackmässiga teologien gått hand i hand med en fördjupning och
ett uppsvällande av det intensivt religiösa livet. Det hör till
kyrkohistoriens egendomliga tragik, att den överväldigande
känslan för det ena nödvändiga, själens frälsning, har svårt att
erkänna sanningskravet som ett likaberättigat
uppenbarelsemoment. Förvisso är det endast som en främst och djupast
religiös rörelse, som Oxfordrörelsen kan förstås.2 Den var en
väckelse, så tillvida i släkt med den evangelikala rörelsen, på
visst sätt en fortsättning och omformning av denna. På enskilda
punkter synes sammanhanget med denna ligga klart, på andra
göres det sannolikt genom de ledande männens personliga
historia. Det är som en rent religiös rörelse nyanglikanismen
blivit den främsta aktiva faktorn i Englands nyare kyrkoliv.
En analys av den fromhetsart, som växte fram i 1800-talets
Oxford, måste till väsentlig del bli en analys av Newman’s
förkunnelse från predikstolen i St. Mary the Virgin. Dessa
predikningar äro icke blott, för så vitt de föreligga i serien
Parochial and plain Sermons, det intensivaste och rikast nyanserade
uttrycket för den traktarianska fromhetens egenart, de ha till icke
ringa grad själva skapat och utbildat denna fromhetsart. Det
är överflödigt att här mer än erinra om hur dessa predikningar,
litterära mästerverk i linje med den engelska prosans bästa
alster, tillika under den lugna ytan och det reserverade
framförandet glödande av det religiösa snillets eld, alltifrån 1828
fängslade de bästa, om än ej de flesta av det uppväxande
släktet,3 även många som förblevo främmande för Oxfordskolans
1 Storr, The Development of English Theology, s. 3.
2 Jfr H. Rashdall, Christus in Ecclesia (Edinburgh 1904), s. 3 f.
8 Ward’s Life of Newman, I, s. 64 ff.; Church, The Oxford Movement,
s. 113 f.; J. A. Froude, Short Studies, V, s. 206; dens., Nemesis of Faith,
(London 1849) s. 144.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
