Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 2. Den traktarianska fromhetens grundformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tr aktarianska fromhetens grundformer
.3 5
Newman’s tänkande, och gjorde honom benägen att med glädje
omfatta varje paradox som ett uttryck för trons suveränitet.
Trefaldighet följer på Pingst, heter det redan i en predikan av
1829, för att påminna oss, att den upplysning, som lovas oss,
icke är ett begripande av »alla de hemligheter och all kunskap»,1
utan den kärlek (love or charity), som är lagens fullbordan, »att
religionens ljus är förståndets mörker».2 Men uppenbarelsens
mysteriösa karaktär består ej i inre motsägelse, utan däri, att
den religiösa verkligheten endast styckevis kan fattas av det
mänskliga förnuftet. Därför får lärans »mysteriousness» en
särskild betydelse som en trons prövosten, för att skilja den
hycklande lärjungen från den uppriktige. Här gäller credere ut
intelligas: »Tron ensam kan införa oss i Guds osynliga närvaro.
Låt oss göra det vägstycket att tro, låt oss försöka, innan vi se,
och det bevis som andra begära, innan de tro, skola vi vinna i
rikare mått genom att tro».3
Detta betraktelsesätt har i första rummet sin tillämpning
på treenighetsläran. Att denna är hemlighetsfull (mysterious), är
ingen invändning mot den, utan snarare motsatsen. »Det vore
sannerligen underligt . . . om någon lära om Guds oändliga
och eviga natur skulle vara annat än hemlighetsfull.»4 En sådan
uppfattning kan givetvis ej rygga tillbaka för ätt predika själva
dogmat med hela den fornkyrkliga skolastikens apparat.5 Men
i Newman’s förkunnelse kunna jämväl forna tiders djupaste
spekulation över den treeniga Guddomens eviga självtillräckliga
väsende ge vingar åt ord och tanke och göra dogmat levande
som blott sällan i modern tid:
»Så var det, säges det oss från evighet, — innan himlarna
och jorden voro skapade, innan människan föll och änglarna
gjorde uppror, innan Guds söner voro danade i skapelsens
morgon, ja, innan seraferna voro till för att skyla sina ansikten
för Honom och ropa ’Helig’ — fanns Han utan tjänare, utan
uppvaktning, och utan hov och rike, utan uppenbarad härlighet,
1 A. a., 1:16 (The Christian Mysteries), s. 204.
* A. a., s. 211.
3 A. a., VI: 9 (The Gospel Sign addressed to Faith), s. 114. Jfr den
berömda predikan om Ventnres of Faith, IV: 20.
4 A. a., VI: 23 (Faith without demonstration), s. 333. Jfr: »I consider
that this mysteriousness, is as far as it proves any thing, a recommendation
of the doctrine».
5 A. a., VI: 24 (The Mystery of the Holy Trinity).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
