Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 2. Den traktarianska fromhetens grundformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tr akt arian sk a fromhetens grundformer
57
ondas rot ligger djupare, d. v. s. i vanor vid last, ehuruväl de
skyldiga parterna eftertryckligt hävda, att detta är något helt
annat, att det hör till livet, och att det ej har något som helst
inflytande på deras förnuft eller meningar».1 Därför höra
framsteg i helighet intimt tillsammans med framsteg i religiös
kunskap. Det är en av de förnämsta följderna för oss själva, om
vi fullgöra våra religiösa plikter, att vi samtidigt tilltaga i Guds
kunskap. »Våra plikter mot Gud och människor äro ej blott
plikter fullgjorda gentemot Honom, utan de äro medel att
upplysa våra ögon och göra vår tro verklig (apprehensive). Varje
akt av lydnad strävar att stärka vår övertygelse om himmelen.
Varje uppoffring ökar vår nitälskan, varje självförnekelse gör
oss mer hängivna».2 Så är det på lydnadens väg vi kunna
nalkas Gud och vinna kunskap om honom. All intellektuell
verksamhet, allt undersökande av religionens väsen och
grundvalar, ehuruväl ett fält för utövande av stora och
beundransvärda själskrafter, är snarare till hinder än till nytta för själens
nående av sitt högsta mål: »Vi veta två ting om änglarna, —
att de ropa Helig, Helig, Helig, och att de göra Guds vilja».3
Huru stor roll än lydnaden, gärningarna spela i Newman’s
teologi, är han dock skyddad från pelagianismens risk genom
sitt djupt religiösa Gudsbegrepp, och även genom lärdomar från
den fromhetstyp, som först avsatte spår i hans utveckling. Han
talade 1826 om hur de goda gärningarna voro att betrakta som
ett utslag av »den heliga princip, som Gud inplantar i hjärtat».4
• A. a., IV: 3 (Moral Consequences of single Sins), s. 44. Ett gott
exempel på samma tankegång erbjuder en annan predikan, hållen nära två år
senare, Moral Effects of Communion with God: en människa som är lätt
tillgänglig för tvivel och småningom glider in i en allmän skepticism, kan ej
övertvgas genom skäl: »Whv? Because the next world is no reality to him;
it only exists in his mind in the form of certain conclusions from certain
reasonings. It is but an inference; and never can be more, never can be
present to his mind, until he acts, instead of arguing. Let him but act as if
the next world were before him; let him but give himself to such devotional
excercises as we ought to observe in the presence of an Almighty, All-holy
and Allmerciful God, and it will be a rare case indeed, if his difficulties do
not vanish.» A. a., IV: 15, s. 231.
2 A. a., VI: 8 (Difficulty of Realizing Sacred Privileges), s. ico.
8 A. a., VIII: 18 (Ignorance of Evil), s. 264 f.
1 A. a., I: i, s. 8 f. Hur detta sammanhänger med predestinationstanken,
är här ej platsen att närmare utföra. — Sin uppfattning av den fria viljans
problem antyder han i en predikan The Power of the Will av 1840: a. a.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
