Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 2. Den traktarianska fromhetens grundformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
och denna tanke torde han aldrig ha släppt. Och han glömmer
aldrig, att den fullkomlighet, som är den kristnes mål att vinna,
är en gåva från ovan: »Kristus har återköpt åt oss, vad vi
förlorade genom Adam, vår oskulds klädnad (our garment of
innocence)».1 Men det har sitt stora intresse att se, hur samma tanke
om lydnaden konsekvent utförd, utan nyss nämnda garantier,
nästan med nödvändighet för till en pelagianiserande
uppfattning.
H. Froude liksom Newman sökte i det kristna livet ett
objektivt kriterium i motsats mot den religiösa känslans subjektiva
utslag. »Vi äro förvisso icke kallade att sträva efter högt spända
känslor och att tänka stora tankar om Gud, utan att sätta oss
till att arbeta, tålmodigt och förnöjsamt, tröga och oandliga som
våra böjelser kunna vara. Vi skola göra Fadrens vilja. Detta
är vad Han kräver av oss, — och att lämna det övriga åt
Honom.»2 Det är en fullkomlig villfarelse, att religionen är en
känslans sak: »Den sinnesriktning, som ensamt förtjänar
namnet religion, är fullkomligt lika mycket en vana, fullkomligt lika
mycket följden av övning som någon annan sinnesriktning, som
kan komma på tal.»3 Så blir träningen, viljans systematiska
övning, den enda vägen till religiöst liv liksom till religiös
kunskap. Klarast utföres denna tanke måhända i en predikan med
titeln Knoivledge of Duty attainable only by practising.4 Det
kräves vana och övning i plikterna mot Gud liksom mot nästan.
Det kräves vana vid Guds närvaro. Att ha Gud närvarande
förefaller den ovane vara omöjligt utan att förstöra all frihet
och otvungenhet och göra livet till en börda. »Man förbinder
tanken på religionen med knarrighet och melankoli». Man finner
sig illa till mods och tvungen »vid tanken på Guds närvaro,
därför att Han är en främling för en». Bekantskap kan här som i
det mänskliga livet vinnas blott genom umgänge. Otvungenhet
och glädje i Guds närvaro är möjlig endast för dem, »som
V: 24, s. 353 f.): »Doubtless, by nature, our will is in bondage; we cannot
will good; but by the grace of God our will has been set free; we obtain,
to a certain extent, the gift of freewill; henceforth we can .will, or not
will.»
1 A. a., VIII: 18, s. 267.
2 Froude, Remains, 1:2, s. 76 (i en predikan The Path of Duty not
difficult to Faith).
3 A. a., I: 2. s. 27, (Religious uses of Industry).
4 A. a., I: i, s. 95—108.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
