Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 2. Den traktarianska fromhetens grundformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tr akt arian sk a fromhetens grundformer
59
strävat mest efter att leva ett allvarligt och heligt liv. Det är
också därför, som de, vilka sent i livet komma till en allvarlig
sinnesriktning, ofta bli tvungna och onaturliga i sitt uppträdande,
de äro ej vana att leva i Guds närvaro,» de vilja känna, som
om de älskade Gud helt och hållet på en gång. .. . Sålunda
bevisa de genom sitt exempel, hur omöjligt det är att vinna
en verklig kunskap om Guds vägar genom någon annan
undervisning än genom den erfarenhet, som vinnes genom att tjäna
Honom».
Exemplen på denna tankegång kunde fyrfaldigas. Det är
icke blott den etiska kunskapen, som vinnes endast genom
handlande, utan religiös kunskap över huvud — eller snarare
saknas varje åtskillnad dem emellan. »Vi skola göra Hans
vilja, och så skola vi steg för steg förstå den lära, som Han
har lärt oss om sig själv.»1 Därför är också kättersk lära en
hjärtats liksom en förståndets sak. Det råder här en fullständig
parallellism. Knappast har denna tanke någonstädes fått ett
mer karaktäristiskt uttryck än i Froude’s reflexioner från en tid,
som ligger flera år före Oxfordrörelsen, medan Newman och
han ännu stodo jämförelsevis fjärran från varandra: On the
Connexion between a right Faith and right Practice; on the rfto?
of Heresy? Det råder ett nödvändigt sammanhang mellan
åsikter och karaktär: »Den sinnesriktning, som föder och skapar
den senare, assimileras med och har en naturlig böjelse att
främja den förra, och vice versa.» Meningarnas mångfald är i
grunden karaktärernas mångfald. Ej heller skulle en viss
uppfattning kunna i så hög grad, som faktiskt är fallet, binda
människor samman, om den ej djupast berodde på en gemensam
sinnesriktning. Och när vi fördöma vissa meningar som
syndiga, så gäller detta egentligen den sinnesart, vilken i dessa
meningar tagit sig uttryck. Detta ger en mening också t. ex.
åt fördömelseklausulerna i Athanasianum: bakom en kättersk lära
måste ligga en syndig sinnesart.
Så blir tron liksom levnaden en viljans sak, vägen till
fräls-ning går genom självträning. Vi möta här en moralism, som
löper linan fullt ut. Vi voro som barn i oskuldens tillstånd —
ingen kan vara mera främmande än Froude för tanken på att
1 A. a., 1:2, s. 93 (Knowledge of God attainable only by first acting
on it.) Jfr I:i, s. 99.
2 Av den 16 juli 1827; a. a., I: 1, s. 114—119.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
