Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 2. Den traktarianska fromhetens grundformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
De till sitt ursprung vitt skilda fromhetstyper, som här
närmast komma till tals, förenas i betoningen av den religiösa
övningens betydelse. Det var Pusey, som genom sitt första
bidrag till Tracts for the Times (n:r 18: Thoughts on the Benefit
of Fasting enjoined in our Church) hade gjort iakttagande av de
i den engelska bönboken föreskrivna fastedagarna till en
central punkt i Oxfordskolans program. Därmed begyntes en
utveckling, som ännu fortgår: det asketiska elementet har sedan
dess inom nyanglikanismen fått en städse starkare betoning.
Pusey’s Tract avsåg närmast blott att återuppliva
bönbokens föreskrifter om hållande av vissa fastedagar, föreskrifter,
vilka allmänt betraktades som föråldrade och blott
undantagsvis iakttogos. Nu underströks åter fastans religiösa betydelse
av en man, som kunde vittna av egen erfarenhet, om hur han
i fastetidernas iakttagande funnit ett beskydd mot sitt eget jag
och mot världens vanor. De engelska reformatorerna hade
skurit bort det överflödiga och fåfängliga i fasteföreskrifterna,
men behållit principen »för att kuva köttet, frigöra anden och
göra den mer allvarlig och brinnande att bedja, och som ett
bevis på och ett vittnesbörd inför Gud om vår ödmjuka
underkastelse under hans höga majestät.»1 Reformatorerna hade
emellertid ej bestämt sättet för fastans hållande, blott dagarna.
I deras iakttagande ligger ett beskydd mot själens fiender,
liksom i gudstjänstetidernas helighållande. Kyrkans föreskrifter
äro ock till hjälp för försagda andar, som ej utan dem skulle
kommit sig för. Men fastandets ändamål är icke främst att
förvärva vana vid självförsakelse, utan dess väsentliga syfte är
att främja bönelivet. Tidens strävan är till verksamhet, och
detta har satt sin prägel på det andliga livet, ja, även färgat
vårt evighetshopp. Verksamhetslusten har trätt i stället för
»det stilla tillbakadragna betraktandet av den osynliga världen,
som danade våra förfäders djupa, allt upptagande,
kontempla-tiva fromhet.»2 »En religiös vila och tankfull kontemplation»
är den förnämsta vinning, som fastandet medför i det andliga
livet. Här kunna vi urskilja den ton av djup, kvietistisk mystik,
som vi i annat sammanhang skola finna utgöra en väsentlig
beståndsdel i Pusey’s fromhet. »Fastande, tillbakadragenhet
1 Citat från Homily on Fasting (i den anglikanska homilieboken) i
Pusey’s Tract, s. 7.
2 A. a., s. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
