Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 2. Den traktarianska fromhetens grundformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tr akt arian sk a fromhetens grundformer
67
hetsart, och den skall också bidraga att klarlägga de olika
inflytanden, som här samverka. Som var att vänta, finna vi den
religiösa träningens synpunkt, askesens betydelse som en
övning i helighet, i lydnad, starkt betonad. »Genom daglig
övning i små försakelser av vår egen vilja lära vi den läxa, som
Herren gav: Ej som jag vill, utan som Du», skriver Pusey,1
och ännu klarare formulerar Newman samma tanke i en
predikan om The Yoke of Christ, som ger en sammanfattning av
hans asketiska förkunnelse: »Detta är det särskilda mål, som
är oss föresatt, att bli heliga som Han, som kallat oss, är helig,
och att öva och att tukta oss själva, för att vi må bliva så;
och vi kunna vara alldeles säkra på att, om vi ej tukta oss
själva, skall Gud tukta oss.»2 Utgivarne av Froude’s Remains
anse sig böra understryka, att de fastor och andra yttre
övningar, som inta en så framstående plats i deras bortgångna
väns självbekännelser, för honom ej voro annat än medlet till
att nå ett mål och förenade med »de mest upphöjda tankar
om inre helgelse, om ett förnyat hjärta och liv.»3 Men det
var ingen fariseiskt professionell helighet, som dessa män ville
vinna. Intet kunde vara dem mer främmande än att vilja
paradera med sina övninga’r. I stället är det just det ömtåliga
hemlighållandet därav, som gav åt en Froude’s karaktär dess
särskilda charm, och som adlade hans små försakelser — deras
omfattning kanske ofta just bestämdes av fruktan för att de
skulle falla andra i ögonen. Och i förkunnelsen är det
framför allt som ett medel till sinnets rening och själens lyftning,
som askesen värdesättes. Så hos Newman:
»Ett behagligt och lugnt liv, ett oavbrutet åtnjutande av
Försynens välgärningar, riklig föda, mjuk klädedräkt, väl
möblerade rum, sinnenas behag, känslan av trygghet, medvetandet om
rikedom, — dessa och liknande ting tilltäppa, om vi ej äro
försiktiga, alla de själens portar, genom vilka himmelens ljus och luft
skulle kunna nå oss. Ett strängt liv är tyvärr ingen säker metod
att bli andligt sinnad, men det är ett av de medel, varigenom Gud
gör oss så. Vi måste åtminstone tidvis beröva oss naturens gåvor,
om vi ej vilja bli berövade nådens.» Utan en dylik allvarlig
beredelse leder varje försök att intvinga sinnet i en from och
1 Sermons during the Season from Advent to Whitsuntide, s. 370.
2 Parochial and plain Sermons, VII, s. no.
3 Remains, I: 1, Preface, s. XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
