Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 2. Den traktarianska fromhetens grundformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tr akt arian sk a fromhetens grundformer
69
Hans födelse, invigning, fasta, frestelse, strider, segrar, lidanden,
vånda, passion, död, uppståndelse och himmelsfärd.»1
Men sambandet mellan Kristi lidande och den enskilde
kristnes försakelser kommer här in egentligen endast som ett
led i ett stort mystiskt schema. Det är, som vi förut sett, hos
Pusey och under hans inflytande, som den intensiva
korsteologien och korsmystiken först möter oss inom nyanglikanismen.
Ställen, där han talar om Kristi blod som de kristnas enda hopp
och om blodets syndautplånande kraft, skulle kunna anföras nära
nog i det oändliga. Att denna kors- och blodteologi från
början är närmast av evangelikal härstamning, har synts oss
sannolikt. Den hade förvisso också tagit intryck av liknande
tankar inom den tyska pietismen, som Pusey ägnat ett ingående
och sympatiskt gtudium.2 Men den vann snart ny näring och
större djup genom hans patristiska studier. Den brygga, på
vilken han vandrade över från sin tidigare ståndpunkt till det
fulla upptagandet av de grekiska fädernas mystik, som
utmärker hans fullt utpräglade ståndpunkt, var snarast Augustinus.
Detta skulle vara ett sannolikt antagande, även om det icke
gjordes fullt klart genom de citat och noter, varmed Pusey
späckar sina predikningar, som därigenom få karaktären av
små avhandlingar. Augustinus’ betydelse för Oxfordrörelsen
torde knappast kunna överskattas, men har hittills knappast
tillbörligt uppmärksammats. I sinom tid kommo härtill
inflytelser dels från den medeltida passionsmystiken, dels från vissa
riktningar inom modern katolicism.3
Den typiskt augustinska tanke, som vi i detta
sammanhang finna bära frukt hos Pusey, är tanken på Christus
humi-lis: Kristi självförödmjukelse, då han utbytte forma Domini
1 Fortsättningen för oss rakt in i den mvstiskt sakramentala
begreppsvärld, där detta ställe egentligen bör komma: »He being all in all — we,
with as little power in ourselves, as little excellence or merit, as the water
in Baptism, or the bread and wine in Holy Communion, yet strong in the
Lord and in the Power of His might.» Parochial and plain Sermons, VI: I
(pasting a Source of Trial), s. 3.
5 Detta gäller egentligen den Hallensiska pietismen. Se Pusey, An
Historical Enquiry into the probable Causes of the Rationalist Character
lately predo>ni)iant in the Theology of Germany (London 1828), s. 67—108.
3 Synnerligen belysande för denna utveckling, ävensom för
sammanhanget med evangelikalismen är Pusey’s företal (daterat 1844) till den
engelska upplagan av F. Surin, The Foundations of the Spiritual Life.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
