Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 2. Den traktarianska fromhetens grundformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i I 6
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
vilka efter Paulus’ mönster dagligen dogo och ej kände någon
efter köttet; om vi känna allt detta och äro medvetna om att
vi känna det, låt oss ej skryta — varför? På grund av
säkerheten, att sådana känslor äro en underpant på att Gud en gång
på ett eller annat sätt skall giva dem tillfälle till utövning . . .
Mina bröder, beräkna kostnaden, aldrig giver Gud tro utan att
Han prövar den; aldrig nedlägger Han hos någon önskan att
sitta på Hans högra och på Hans vänstra hand, utan att han
också fullföljer den genom att låta oss tvätta våra bröders
fötter.»1
Vi ha emellertid tydligare vittnesbörd om att
predestina-tionstanken verkligen var en faktor av betydelse för Newman’s
personliga religiositet, och att Hans asketiska förkunnelse står i
nära samband med denna tanke. Först må här erinras om hur
hans tidigaste religiösa avgörelse2 inplantade hos honom
övertygelsen om att han själv var förutbestämd till frälsning och
perseverantia. Denna övertygelse hade emellertid ej gjort
honom sorglös i fråga om att behaga Gud, och hade efter hans
2i:sta år småningom försvunnit, även om den haft ett visst
inflytande pä hans senare utveckling.3 Hans tro på sin egen
predestination hade ej innefattat tron på andras förutbestämmelse
till evig död.4 Denna lära hade också bestämt avvisats av
Thomas Scott. Newman förklarar vidare, att den enda
kal-vinska lära, som slog rot i hans sinne på allvar, var läran om
den radikala motsatsen mellan det godas och det ondas värld,
under det att läran om perseverantia och om de utvaldas
visshet om sitt pånyttfödda tillstånd vore oförenlig med den
katolska tron. Dock avvisar han ej uttryckligen tanken på en
1 A. a., VII, s. 116 f.
’ Apologia, s. 58 f. (uppl. 1864; 1908: s. 4).
3 «... in isolating me from the objects which surrounded me, in confirming
me in my mistrust of the reality of material phenomena and making me
rest in the thought of two and two only absolute and luminously
selfevi-dent beings, myself and my Creator.»
4 De fäder i Oratoriet i Birmingham, som utgivit Correspondence of
New-man with Keble ad Others, och som överhuvudtaget försöka så vitt möjligt
bortförklara allt, som tyder på kalvinska inflytanden hos Newman, göra
gällande att »The Calvinistic doctrine of predestination» förvisso ej tillhörde de
kalvinska läror, som han tillägnat sig (a. a., s. 116), men detta antagande
synes vara oförenligt så väl med ovan refererade ställe i Apologia som med
de ställen ur predikningarna, som strax skola anföras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
