Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 3. Den progressiva kyrkotanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den progressiva kyrkotanken
8 r
locka själar in på den rätta vägen än att förbjuda dem den
orätta. Låt oss vara lika tävlande i en kapplöpning, vilka icke
hindra men försöka att hinna förbi varandra. Låt oss hinna
förbi andra i vårt liv och vår vandel... låt oss vinna seger
genom ödmjukhet, överseende och framhärdande.»1
Hur helighetsmotivet medverkar i den stora krisen i
Newman’s liv, hur det måhända var den djupaste och starkaste av
dess drivkrafter, är här ej platsen att utföra. Hur han i sitt
kyrkoförsvar drives tillbaka från de tidigare positionerna till att
hävda helighetens märke som det väsentligaste, i grunden det
enda väsentliga för en kyrka, har förut framhållits. Likaså
behöver här endast hänvisas till det förut anförda ställe i hans
Letter to the Bishop of Oxford, där för ett ögonblick allt annat
förbleknar inför helighetsidealets glans, och där han räcker ut
brodershanden till var och en, i vilken kyrka han än må befinna
sig, som har helighetens »märke», och förklarar, att »den enda
väg, på vilken medlemmar av vår kyrka, som äro så vitt skilda
till sin uppfattning i denna tid, kunna förenas, är genom ett
hjärtanas vändande till varandra. Överbevisningsförsök äro
synnerligen nyttiga för detta ändamål, om de underordnas under
denna heliga känsla, men tills vi försöka att älska varandra
och vad som är heligt hos varandra, och önska att vara ett,
och sörja över att vi ej äro så, och bedja att vi må bli så, ser
jag ej vad gott som kan komma av bevisning.»2
I Apologia skildrar Newman, hur han försökt att bygga
upp en ny anglikansk försvarsposition på grundvalen av »the
note of Sanctity» — vi ha förut sett, hur hans Sermons on
Subjects of the Day bevara dokumenten till denna utveckling —
1 A. a., s. 206.
’’ A Letter to the Right Reverend Father in God, Richard, Lord
Bishop of Oxford, (orig. uppl. Oxford 1841, s. 44 ff.). Även i The Via Media
(uppl. 1908), II, s. 422 f. Samma grundstämning kommer fram i företalet till
Plain Sermons by Contributors to the Tracts, där förf. (I. Williams) avsäger
sig allt bundsförvantskap från män, vilka blott av estetiska eller intellektuella
skäl uppträda till försvar för de traktarianska principerna, men tillägger: »But
if, on the other hand, there shall be any, who, in the silent humility of their
lives, and in their unaffected reverence for holy things, show that they in
truth accept these principles as real and substantial, by habitual purity of
heart and serenity of temper give proof of their deep veneration for
sacraments and sacramental ordinances, these persons, whether our professed adherents
or not, best exemplify the kind of characters, which the writers of the ’Tracts
for the Times’ have wished to form.» A. a , I, s. 1 f. (citerat av Newman i
Apologia, uppl. 1864, s. 189 f.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
