Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 4. Rättfärdiggörelseläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i I 6 yngve brilioth: nyanglikansk renässans
var och en av oss, om det är vår rättfärdiggörelse, om däri
äro meddelade alla de gåvor av nåd och härlighet, som Kristus
har köpt åt oss, om det är begynnelsen av Hans givande av
sig själv åt oss till en andlig näring och Hans födande av oss
med det Bröd, som redan blivit fullkomnat på korset och nu
är ett odödlighetens läkemedel, så är det just denna lära, som
är av mest omedelbar betydelse för oss, i vilken Kristus
kommer oss närmast, från vilken vi få liv, och ur vilken våra
förhoppningar och våra skyldigheter springa».1
Men denna religiositet, som sålunda fått ett rikt och
fulltonigt uttryck, måste sättas i relation till de givna dogmatiska
formuleringarna, framför allt den lära om rättfärdiggörelse
genom tron allena, som innehålles i den elfte och följande av
de 39 artiklarna. Det är ej nödvändigt att ingå på den rätt
sofistiska utläggning, varigenom Newman, delvis med hjälp av
homilierna (liksom längre fram i Tract po), söker komma till
rätta med artiklarnas uttryck och bringa dem till
överensstämmelse med sin egen lära om sakramenten som
rättfärdiggörelsens medel. Det hela går ut på att tron är det organ,
varigenom själen tillägnar sig de yttre medlens verkan. Men dess
plats måste noga avvägas i förhållande till dopet, som medför
pånyttfödelsen, nattvarden, som är det nya livets omedelbara
källa, kärleken, som är dess »danande kraft» (plastic power),
och lydnaden, som är »den luft, vari tron andas«. Tron är en
gudaingiven och underbar gåva, den ensam »sammansmälter
med sakramenten, bringar dem till verksamhet, upplöser (så att
säga) deras yttre skal och förenar genom dem själen med Gud».2
1 A. a., s. 254 f (uppl. 1908: s. 222). Med avseende på den fornkyrkliga
tanken om den sakramentala delaktigheten i Kristus som »a medicine of
imortalitv» jfr J. Keble i en långfredagspredikan The Christian Good-niglit
(Plain Sei-mons, vol. VI, nr. 175, s. 88), samt den därpå följande påskpredikan
Christian Uprising: »Christ is in the meanest of His people, as a lifegiving Spirit,
a fountain of eternal life». Den kristne skall även i graven »abide a member
of Christ. He may lie down and sleep and seem alone and helpless, but he
has that within him which still sustains him, still keeps him in true
communion with God». A. a., s. 97. För Keble anta dylika tankegångar lätt en
påtaglig realitet, som överföra dem från mystikens till mytologiens område. —
Pusey utför samma tanke, i djupare mystisk anda, i en predikan Christ risen
our Justification (nr. 15 i Sermons from Advent to Whitsuntide).
2 A. a.,,s. 271 (uppl. 1908: s. 237). Newman gör gällande, att homilierna
tala om justification by faith otily i Melanchtons ande, ej i Luthers, som »an
emblem or image of the free grace of our redemption», som ett livfullt ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
