Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 4. Rättfärdiggörelseläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättfärdiggörelse!.är an
I I I
lekamen och blod, annat än (o, skamliga och fruktansvärda
misstag) som en egenskap hos sitt eget sinne».1 Att se på
Kristus är att vara rättfärdiggjord av tro; att tänka på att man
är rättfärdiggjord är att se bort från Kristus och falla ur nåden».2
Det låter sig ej förnekas, att anklagelserna ba ett visst
berättigande, så vitt de äro riktade mot vissa förvekligade och
känslo-pjunkiga utslag av den senare evangelikalismen. Och ehuru
Newman medger och påpekar, att Luther fastslår
rättfärdig-görelseläran som en princip, ej som en levnadsregel, och att
han utlägger denna princip som en garanti mot strävan att
sätta det egna jaget i religionens medelpunkt, så ger han
dock denne ytterst skulden. »Han fann de kristna i slaveri
under verk och stadgar (former); han frigjorde dem med sin
lära om tron; och han lämnade dem i slaveri under sina egna
känslor. . . . För yttre tecken på nåden satte han inre, för
vördnad mot kyrkan beskådandet av det egna jaget».3
Newman’s mera ingående studium gör det svårare för honom än
senare för Ward att göra Luther till skottavla för en kritik,
som gäller en viss form av evangelikalism. Men det är för
visso egentligen en typiskt luthersk känsla, som han har i sikte,
ehuru det ej här uttalas, en känsla, en sinnesriktning, som
innebär en negation av hans egen religiösa grundstämning:
förtröstan, frälsningsvisshetens glädje. Vi ha förut antytt, hur den
typiskt traktarianska sinnesstämningen av ängslan och oro är
den absoluta motsatsen härtill.4 Förnekandet av varje möjlighet
till frälsningsvisshet är en av hörnstenarna i Newman’s praktiska
förkunnelse.5 Detta är åter en viktig beröringspunkt med Augu-
1 Lectures on Justification, s. 378 (uppl. 1908: s. 330).
2 A. a., s. 388 (uppl. 1908: 339). Par. and plain Sermons, II: 15
(Self-contemplation).
3 A. a., s. 389 (uppl. 1908; s. 340). »And thus, whereas he himself held
the proper efficacy of the Sacraments, he has led others to disbelieve it; whereas
he preached against reliance on oneself, he introduced it in a more subtle
shape; whereas he professed to make the written word all in all, he sacrificed
it in its length and breadth, to the doctrine he had wrested from a few texts».
4 »There is no safety, brethren, but never to think ourselves safe».
Pusey, Sermons Jrom Advent to Whitsuntide, s. 212.
6 Se t. ex. Par. and plain Sermons IV: 8 (Peace and joy amid
Chastisement), s. 127 f. »But again, a person may say: ’I have a conviction I have
this faith; I feel I have; I feel I can appropriate the merits of Christ’. Or again:
’I have an assurance that I am forgiven’. True: but where does Scripture
tell us that such an assurance, without grounds for it beyond our feeling it,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
