Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 4. Rättfärdiggörelseläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
stinus. Och för Newman liksom för hans stora föregångare
blir denna stämning av ovisshet ett av de starkaste argumenten
att gripa om den institutionella kyrkan: tillhörigheten till
densamma ger väl ej en absolut garanti, men en högre grad av
probabilitet för frälsningens vinnande. Vi ha sett, hur i
Newman’s personliga utveckling frågan om den rätta kyrkan fick
sitt oändliga allvar, därför att det var individens frälsning, det
ytterst gällde.
Intet kunde förvisso vara mer oberättigat än att anklaga
Newman för pelagianism. För honom om för någon har Gud
varit den enda källan till alla goda gärningar, till all helgelse,
liksom till all skönhet, han har om någon känt nödvändigheten
av den syndfulla människans förödmjukelse inför den Helige.
»All lära om plikt och lydnad, om himmelens ernående och
om Kristi verk gentemot oss är ihålig och overklig, om den ej
är byggd på denna grund: på läran om vårt ursprungliga fördärv
och hjälplöshet och i följd härav om vår ursprungliga skuld
och synd. Kristus själv är i sanning grunden, men ett
förkrossat, självförödmjukat, självförnekande hjärta är (så att säga)
den mark och den jordmån, på vilken grunden måste läggas;
och det är blott att bygga på sanden att utge sig för att tro
på Kristus och likväl ej erkänna, att utan Honom kunna vi
intet göra. Det är, vad som kallas den pelagianska heresien ..
Och en fullständigare exemplifiering skulle visa, att det
ingalunda är blott namnet, han avsvärjer. Lika tydligt som ifråga
comes from God? where is it promised? till it is found there, we must be
content not to be sure, and to fear and hope about ourselves at once». A. a.,
IV: 20 (Ventures of Faith), s. 295 f:» . .. our duty as Christians lies in this,
in making ventures for eternal life without the absolute certainty of success».
1 Par. and plaiti Sermons, V: 10 (Righteousness not of us, but in us),
s. 134 f. Belysande är också den delvis modifierande kommentar, som Pusey
ger till Newman’s rättfärdiggörelselära i inledningen till A Letter to...
Richard, Lord Bishop of Oxford, on the Tendency to Romanism etc; se
t. ex. s. XXV (4 uppl. London 1840) »Again, the righteousness thus claimed
as being inwrought, is not (one is ashamed to be compelled to state it) the
ground of the Christian’s acceptance; the righteousness of the Christian
inwrought by Christ is not anything out of Christ, in whom the Christian
lives; the gift is not separate from the Giver; spiritual life is not, any more
than natural, independent of Him, in whom we live and move and have our
being; rather He Himself is our life, pouring His life into us here, to return
to Him hereafter.» Jfr också Pusey’s universitetspredikan om fustification
från 1853, s. 3 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
