Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 5. Mystik och sakramentalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mystik. och sakramentalem
1 25
med Gud, att, om sanningen förhålles den, skall den söka, i
inbillning eller villoläror, Honom, som den mänskliga naturen
ovetande och blindvis (som St. Paulus säger) ’känner efter,
ehuru Han ej är långt ifrån var och en av oss’».1 Så har
pan-teismen brutit fram inom mohammedanismen, och »en viss glöd
(ehuru bristande i ödmjukhet) i den sufiska poesien visar, att
den har mer likhet med kärlek än rationalism och socinianism
ha». Detta är i hög grad karaktäristiskt: även den sufiska
formen av panteism har dock i grunden mer dragningskraft för
Pusey än de uttunnade uttryck för den profetiska
religionsformen, som han avser med namnen socinianism och rationalism.
Ehuruväl Pusey i den ortodoxa inkarnationsläran ser den
enda garantien mot panteism, ehuruväl han städse är angelägen
om att prägla sin gudslängtan och sin gudsnjutning i
korsteologiens stöpform, visar dock hans fromhet tydligt nog
oändlighetsmystikens kännetecken. Målet är Guds, Kristi, närvaro i
själen. Vägen går väl också genom sedligt handlande, men
förnämligast genom själförnekelse, som i mystikens värdeskala
främst får passiv natur, blir till självuttömning, till lidande
stillhet. »Åstunda blott att tömma din själ på allt, som ej är Han,
och Han skall, på det sätt och den tid Han ser vara bäst för
dig, bo rikligare i Dig, och skall giva Dig ej blott de dygder,
Du förlorat .. . utan Guds oändliga kärlek, ja, sig själv, Han,
som är själva Kärleken.»2 Lydnaden är väsentligen den
passiva vilan i Guds vilja: »Att underkasta sig Guds vilja är den
säkraste, djupaste, tryggaste vägen att lära att göra den. Ty
det är minst av själv däri. Man behöver blott att vara stilla
för att genast vila i Guds kärleksvilja. Om vi ha gjort oss
själva till krymplingar och ej kunna göra stora ting, kunna vi
åtminstone undergivet bära tuktan, bjuda våra själar tystnad och
vara stilla».3 Och i stillhet, enslighet kommer man Gud när-
1 Preface, s. XXI f.
3 A. a., s. 266. Själva åstundan efter Gud är redan förstlingen av Hans
närvaro: »Thou couldst not desire Him, but for His Presence in thy soul.»
(s 265).
3 A. a., s. 365. I denna predikan The Will of God the Cure of
Self-will, som överflödar av citat och noter, från Augustinus och (ännu mer) från
Bernhard, möta vi följande uttryck för viljornas mystiska enhet: »/and Thou
stand, as it were, over against each other. I, this worm of earth, yet
endowed with what even God will not break, that fearful Gift, the Will; Thou,
the Fountain of Love, of Wisdom, overflowing Goodness, /, who am nothing;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
