Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 5. Mystik och sakramentalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mystik. och sakramentalem
1 25
som knappast utesluter någon av de båda ovan antydda
tolkningarna.1 Den förnämsta förkämpen för läran om
baptismal regeneration vid 1800-talets början var R. Mant (sedermera
biskop av Killaloe på Irland), som i sina Bamptonföreläsningar
Att Appeal to the Gospel av 1812 hade gjort dopet till
rättfärdiggörelsens medel.2
Det kastar ett egendomligt ljus över dessa tankars
aktualitet, att redan innan frågan om pånyttfödelsen i dopet genom
Tracts for the Times blivit brännande, hade Edward Irving
gjort en starkt objektivt-sakramental uppfattning på denna punkt
till en av huvudpunkterna i sin förkunnelse, där det apokalyptiska
draget förenas med en kyrklig traditionalism och en hög tanke
om det kyrkliga ämbetet, som har slående likhet med
Oxfordrörelsens.3 Även hos honom var en djup övertygelse om
inkarnationens realitet sakramentalismens förutsättning. För honom
äro syndernas förlåtelse och den Helige Andes inneboende dopets
reala följder — även om hos honom syndaförlåtelsen står i
förgrunden mer än i Oxfordrörelsen.4 Dopet innebär ett verkligt
infogande i Kristus. »Från dopets ögonblick och sedan alltjämt
till skilsmässan mellan själ och kropp borde vi betrakta vår
kropp som ett rent och fläckfritt föremål, i vilken den Helige
Ande tagit sin bostad, och som av Honom får kraft att leva
Kristi liv och hålla Guds bud utan vank».6 Det må också i
detta sammanhang erinras om hur vi även på andra håll inom
de religiösa rörelser under 1800-talet, som befruktats av roman-
1 Tract 76, s. 46. Waterland skiljer tuellan en passiv och en aktiv
pånyttfödelse, liksom mellan regeneration och renovation. The Works of the
Rev. Daniel Waterland, Vol IV (Oxford 1823), s. 346 ff. (i avhandlingen
Regeneration stated and explained accorditig to Scripture and Antiquity).
2 Storr, Development of English Theology, s. 76. Jfr Goode, a. a.,
s. 486. Mant hade också förkunnat baptismal regeneration i en av S. P. C. K:s
Tracts, i samband därmed hade vissa tidigare av sällskapets traktater, där
en motsatt ståndpunkt hävdats, antingen undertrycks eller korrigerats.
8 Se mrs. Oliphant, The Life of Edward Irving Illustrated by his
Journals and Correspondence ^4 uppl. London 1865) och Th. Kolde,
Edward Irviiig. Ei?i biographischer Essay. (Leipzig igoi).
4 E. Irving, Homilies on the Sacraments. Vol. I. Ott Baptism (London
1828), s. 434 ff.
5 A. a , s. 435.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
