Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 5. Mystik och sakramentalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 6
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
tiken, möta besläktade tankar om dopet som den objektiva
nådens redskap. Blott ett namn må här nämnas: Grundtvigs.1
I Newman’s personliga utveckling blir denna fråga
avgörande: hans accepterande av läran om baptismal regeneration
betecknar hans avfall från evangelikalismen. Det var närmast
Hawkins, som här påverkade honom, men egendomligt nog
uppger Newman, att medlet var ett arbete av evangelikal färg,
som H. satte i hans hand: Apostolical Preaching av J. B.
Sumner, vilken sedan en gång som ärkebiskop av Canterbury skulle
ådraga sig de högkyrkligas förbittring genom att vägra att
beivra Gorhams heresi i dopfrågan.2 Hawkins och den äldre
Orielskolans uppfattning av läran ifråga var säkert av det kyligt
objektiva, snarare än av det rent sakramentala slaget. Så var
det också som en garanti för det objektiva kyrkobegreppet, som
denna lära först fick betydelse för Oxfordrörelsen. Att den
från denna synpunkt sett konsekvent utvecklad måste leda till
olösliga motsägelser, då dopets sakramentala giltighet enligt
den mening, som blev den segrande inom fornkyrkan, var
oberoende av den administrerandes ämbete, — även kättaredop
var ju giltigt — detta synes man aldrig ha fullt insett.3 Men
uppfattningen av dopet undergick snart en etisk och religiös
fördjupning.
En av de viktigaste konsekvenserna för den traktarianska
fromheten av denna lära var den därav följande uppfattningen
av synden efter dopet. Endast dopet meddelar en fullt effektiv
syndaförlåtelse. Den som besudlat dopdräktens vithet, kunde
aldrig fullt vinna den åter.4 Detta bidrar till att förstärka den
1 För Grundtvigs uppfattning av den objektiva pånyttfödelsen i dopet
se t. ex. predikan Troen og Daaben i Christelige Prædikener eller Söndags-Bog,
II, (Köpenhamn 1827), s. 246 ff.
2 Letters and Correspondence, I, s. 119 ff. (uppl. 1903, s. 105 ff.);
Apologia, s. 8 f. (uppl. 1908).
3 Denna fråga beröres av Pusey i Tract 67, (4 uppl.), s. 240, utan att
han dock synes varsebli dess betydelse och dess konsekvenser.
4 Se Pusev i en predikan God s Glories in Infants set forth in the Holy
Innocents i Plain Sermons, III, s. 272: »Some, it is hoped, in every
congregation have yet in the main, the innocency once bestowed upon them;
and if most of us have, too probably, tarnished our baptismal purity, have
in different degrees stained the white robe given us, and cannot for the
most part, pretend to the blessedness of those, ’who have not defiled their
garments, and they shall walk with Me in white, for they are worthy’, but
most have lost some portion of their crown; yet to all is something left.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
