Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 5. Mystik och sakramentalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 2
yngve brilioth: ny anglikansk renässans
att ta på sig vårt kött har Han helgat det till sin boning. Det
är därför det är möjligt för Honom att bo i oss. Stor som
Hans nåd var mot det gamla testamentets fromma, »men större
är evangeliets under än det gamla testamentets» ... »Närmare
är Allsmäktig Guds närhet till dem, som vilja mottaga Honom,
än då Han vandrade med Adam i paradiset eller syntes sitta
med Abraham eller tala med Moses ansikte mot ansikte, eller
då den ängel, i vilken Han själv var närvarande, brottades med
Jakob . . . ja, närmare än när Hans lärjungar åto och drucko
med Honom i köttet och gingo ut och in med Honom, eller
Maria satt vid Hans fötter, eller Hans moder bar Honom i sina
armar, eller St. Johannes låg vid Hans bröst, eller St. Thomas
stack sin hand i Hans sida. Sådan närhet hade Judas också,
som kysste Honom . . . Den kristnes närhet har Han förklarat
med orden: ’Vi skola komma till honom och taga vår boning
hos Honom’, i helighet, renhet, frid, salighet, renande kärlek.»1
Så kommer denna fromhet åter och åter tillbaka till
inneboendets tanke — Kristus i oss, heter det, är evangeliets
särskilda mysterium. Detta är själva mysteriet och saligheten i
sakramenten: »att Kristus genom det ena band oss samman
med sig själv; att Han genom det andra nedstiger till oss, att
Han måtte bliva ’ett med oss, och vi med Honom’».2 Så blir
nattvarden själva himmelens port: »Var är den fromme
nattvardsgästens själ? I himmelen eller på jorden? Förvisso icke
på jorden, som den får lära sig att glömma genom den heliga
ljuvhet, som strömmar ut över den, och den glädjens dagg,
som uppfriskar den, därför att den är tvagen i Frälsarens blod».3
Så föres kommunikanten in i den värld, där jorden och alla
skapade ting försvinna från synfältet, där öronen äro »döva för
alla ljud utom för Guds kärleks harmoni». Väl finnas också
andra vägar för att träda i gemenskap med Gud. »Men liksom
en ärkeängels liv är högre än maskens liv, ehuru båda
uppehållas i sitt liv av Honom, så har Han i sin sakramentala nåds
förråd en fullhet av liv och kärlek, en outsäglig närvaro,
strömmar av glädje, en själsbetvingande, fruktansvärd närhet och
religiösa rikedom, som inom den profetiska religionens linje gjort detta
uttryck till den förnämsta formeln för Guds självmeddelelse. Blott i enstaka fall
kan Pusey, betecknande nog från Tauler, lära en djupare uppfattning härav.
1 A. a., s. 238 f.
3 A. a., (Serm: XXI: Heaven the Christian’s Home), s. 334.
3 A. a., s. 336.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
