Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 5. Mystik och sakramentalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mystik. och sakramentalem
1 25
Hans kropp? Hans kyrka, säger aposteln ’ty vi äro lemmar av
Hans kropp’ . . .»* Väl kan den empiriska och institutionella
kyrkans begrepp helt träda i bakgrunden, då denna tanke närmare
utföres: »Hans kyrka är Hans kropp, underpanten pä och
kanalen för Hans närvaro, ägande som ett helt (som vi dagligen
upprepa om henne) Hans egenskap av ’helighet’, emedan Hon
är (säger Skriften) Hans kropp, i vilken Hans Guddom bor; den
kropp, vars huvud Han är, och som sådan levande genom
Hans liv, rörd genom Hans vilja, undervisad av Hans Ande,
oförgänglig, emedan som huvudet ej övergiver lemmarna, så
överger ej heller Han den kropp, Han tagit som sin. Han är
en kropp, sammansatt av de äldre och mer fullkomliga helgon,
som nu fullkomnats, och av oss, så många som äro i vinträdet
och ha del i Hans helighet och äro levande grenar».2 Det
faller utanför vår nuvarande uppgift att fullfölja, hur denna linje
fortsättes av den senare nyanglikanismen med dess utvecklade
lära om kyrkan som inkarnationens fortsättning: även här
tendera rent religiösa faktorer att frambringa ett progressivt
kyrkobegrepp. Likaledes är det en fråga, som här ej kan närmare
diskuteras, i vad mån till denna utveckling impulser från visst
— romerskt-katolskt — håll medverkat. Det lider förvisso knappast
något tvivel, att den närmaste valfrändskap råder mellan denna
Pusey’s sakramentala, till inkarnationstanken knutna
kyrkobegrepp, och den åskådning, som ungefär samtidigt med
Oxfordrörelsens framträdande utvecklades av den liberale katolske
teologen J A. Möhler, framför allt i dennes Symbolik oder
Darstellung der dogmatischen Gegensätze der Katholiken und
Protestanten (första upplagan utkom 1832).® Men det synes
tvivelaktigt, om detta arbete utövade något direkt inflytande
på den egentliga Oxfordrörelsen.4 I stället är uppfattningarnas
1 Pusey, Sermons during the Season from Advent to Whitsuntide,
s. 332 f.
2 A. a., s. 54 f.
3 Ännu mer gäller måhända detta Möhler’s tidigare arbete Die Einheit
der Kirche oder das Prinzip des Katholizismus (1825), där hans liberala
katolicism är starkare betonad. Då det i hans Symbolik heter, att kyrkan
som Kristi »bleibende Erscheinung» är gudomlig och mänsklig tillika, är en
enhet av båda (s. uppl., s. 336), så kunde detta förvisso av Pusey ha
accepterats som hans egen tanke.
4 I Newman’s korrespondens nämnes en gång i ett brev till denne (den
11 /s 1834) Möhlers arbete om Athanasius, men intet tyder på alt han här
spårat en befryndad ande. I Pusey’s efterlämnade bibliotek finnes väl Möh-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
