- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugutredje årgången, 1923 /
211

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - I. Restaureringsförslag - 1. Ärkebiskopen och arkitekten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I. RESTAURERINGSFÖRSLAG

21 i

härom. Han flyttade efter några få år till Karlstad som biskop
för en tid. Men Lundadomens härlighet utvecklade sig
alltmera, Zettervalls berömmelse höll jämna steg därmed och det
låg nära till hands för Karlstadsbispen att, då han som
ärkebiskop slog ned sina bopålar vid foten av Uppsala katedralen,
vända sina tankar till den celebre arkitekten vid den berömda
sydsvenska systerkyrkan.

På 1870-talet var konsthistoriens studium vid våra
universitet icke så långt kommet som nu och teologiens målsmän
ägnade föga eller ingen tid däråt. Ärkebiskop Sundberg lät
ofta både skriftligen och muntligen förstå, att arkitektur och
byggnadskonst voro för honom främmande ämnen, ehuru han
med sin klara blick och sitt träffande omdöme även häri mången
gång och mera än han själv trodde sig om, slog huvudet på
spiken. Han låtsade sig icke äga insikter och kompetens, som
han icke var i besittning av, utan kunde t. ex. förbluffa sina
kolleger i restaurationskommittén genom att en gång fråga:
»Hvad mena herrarna med ett tre-pass, som det talas så mycket
om?» För sakkunskapen böjde han sig obetingat och han
ansåg sig hava goda skäl för sin övertygelse, att den i detta fall
’bäst representerades av mästaren från Lund eller egentligen
av honom allena. Han hade dokumenterat sig genom betydande
och erkända verk och honom följde ärkebiskopen i vått och torrt.
Detta stora förtroende bidrog icke litet att stärka den suveräna
ställning, Zettervall till sist kom att intaga till restaureringen.

Den 3 mars 1873 uttalar ärkebiskopen i ett brev sin glädje
över att Zettervall förklarat sig villig att uppgöra en fullständig
restaurationsplan och tillägger: »efter min öfvertygelse bör
planen fördelas i två alldeles skilda afdelningar: den ena afseende
kyrkans yttre, den andra hennes inre. Den förra halfvan bör
först i verkligheten utföras.» Av ekonomiska skäl vidhöll han
länge denna övertygelse, till sist med den modifikationen att
man lika gärna kunde börja med det inre som med det yttre.
Men han gav vika, när de av honom erkända sakförståndige
voro av annan mening.

I ett brev av den 12 s. m. meddelar ärkebiskopen, att
inga för hand utförda ritningar över domkyrkan funnos i dess
arkiv eller i domkapitlets förvar. Inga andra avbildningar,
säger han, funnos än de som förekomma i Peringskiölds
Monu-menta Uplandica och i den av F. Werner och J. H. Schröder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1923/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free