Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - I. Restaureringsförslag - 1. Ärkebiskopen och arkitekten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 N. j. Söderberg: uppsai.a domkyrkas restaurering
Domkyrkan intet mer kvar än de gamla grundmurarna. Allmän
hjälp måste således ännu en gång anlitas, och den gafs frikostigt.
Konung Carl XII, som vistades i Polen, när olyckan inträffade,
beviljade genast efter emottagen underrättelse därom ansenligt af egna
medel till kyrkans restauration och vidtog för öfrigt andra nyttiga
åtgärder för samma ändamål. Den hemmavarande regeringen
anslog betydliga konfiskations- och bötesmedel, genom kollekter och
stamböcker insamlades i det närmaste lika mycket, och enskilda
gåfvomedel inflöto till ett för dåvarande tid och förhållanden ganska
stort belopp. Härigenom kunde utan synnerligt uppskof
restaurationsarbetet ånyo börjas och fortsättas. Resultatet däraf blef dock mindre
godt, än man skäligen kunnat önska. Konung Carl hade redan, då
han lemnade sitt bidrag, befallt, att ’kyrkan skulle blifva invärtes
restituerad uti det skick och ordonance, hon tillförene hade, men
utvärtes till bättre anseende och drägeligare vidmakthållande något
förändras från sin förra skepelse’. Efter denna befallning synes
arbetet hafva blifvit verkstäldt. Det ’bättre anseendet’ i förening
med nödig hänsyn till det ’drägeligare vidmakthållandet’
uppfattades så enligt tidens smak, att hufvudtornens höga spiror ersattes
af osmakliga lanterniner, den så kallade takryttaren försvann och
alla sträfpelares småtorn antingen borttogos eller fingo i ett slags
täckta skorstenar påminnelse om sin fordna tillvaro. Den ’förra
skepelsen’ har således icke blifvit ’något förändrad’, utan i högst
väsentlig mån omskapad. Men all vidare beskrifning är här
öfverflödig. Hurudan kyrkan för närvarande är, kan enhvar själf se och
däraf äfven bedöma, om denna gestalt motsvarar våra förfäders
härligt tänkta och med dryga uppoffringar under en fattig tid utförda
storverk, och om det kan vara landet värdigt att förfarande låta
denna helgedom förblifva en sådan stympad relik.»
Efter en kortfattad redogörelse för de åtgärder till kyrkans
vidmakthållande, som därefter blivit med kännbara kostnader
utförda, och för de betydande bristfälügheter, som nu inom
kort måste avhjälpas, anföres därpå, att domkapitlet
»ansett sig böra genom den sakkunnigaste man, vårt land i
denna gren af byggnadskonsten eger, låta uppgöra en hel och
fullständig restaurationsplan. Det är denna plan med åtföljande
ritningar och kostnadsförslag, som Domkapitlet härmed först och främst
i underdånighet anhåller att få underställa Eders Kungl. Maj:ts
nådiga pröfning och stadfästelse».
Domkapitlet hemställer vidare, att, då domkyrkans egen
kassa och den med utgifter hårt betungade församlingen icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
