- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugutredje årgången, 1923 /
236

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - I. Restaureringsförslag - 2. Överintendentsämbetets opposition

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

236 n. j. Söderberg: uppsai.a domkyrkas restaurering

hafva aldrig haft några andra mursirater än de nu befintliga,
hvilka väl icke böra förkastas, derföre att de ej stämma
öfverens med ett förslag, som synes vara uppgjordt enligt den
åsigt, att ett på historisk grund uppvuxet byggnadsverk bör
vid återställandet tvingas in i en stil, hvari endast några få af
dess detaljpartier från början varit utförda, och hvari man icke
har ett enda exempel på, att något byggnadsverk från samma
tid i hela norra Europa varit utfördt. Det använda materialet,
teglet, har gifvit kyrkans yttre en enkel och allvarlig hållning
och lagt ett bestämdt hinder i vägen för dess rika utsirande i
den nord franska gotiska stil, hvilken här endast framträder i
plananläggningen och, som sagdt i några få utvändiga, i huggen
sten arbetade partier, hvarest hela den dekorativa prakten synes
blifvit samlad». —3. Om tornens hörnsträfvor anför Grundström:
»Liknande exempel på hörnsträfvornas ställning kunna iakttagas
bl. a. å domen i Roskilde, hvilken, i likhet med en mängd
nordtyska och danska tegelkyrkor från samma tid, företer torn med
allvarliga, väldiga massor, hos hvilka icke någon småaktig, torrt
systematiserande artikulation fått förtaga det intryck af storhet
och enkelhet de ingifva. Flyttningen af tornsträfvorna medför
dessutom den olägenheten att, utom det tornen måste från
grunden ombyggas, det emellan dem framspringande
midtskeppet i vestra fasaden förlorar sin valör och kommer att
trängas tillbaka af de genom hörnsträfvornas utflyttning och
uppdragande oproportionerligt breda tornen.» — 4. Mot
Zettervalls ord, att han med största aktning bibehållit allt, som
kan hänföras under benämningen historiskt vittnesbörd yttrar
Grundström: »Tornens gallerier och rosettband, triforierna (f. n.
representerade af runda muröppningar, hvilka enligt
arkitekten Zettervalls förslag skulle helt enkelt igenmuras och målas
öfver), gaflarnas utsirningar med nischer, slutligen kyrkans hela
både lit- och invändiga arkitektur — skulle ej allt detta med något
slags skäl kunna hänföras under benämningen ’konsthistoriskt
vittnesbörd’?» — 5. Om sträfsystemet anmärkes: »Kyrkans
långhus är treskeppigt med sträfpelare, till större delen bildade af
sidokapellens skiljemurar. I den ursprungliga planen torde väl ej
hafva ingått att leda horisontalförskjutningen från midtskeppets
hvalfgördlar till den yttersta och följaktligen svagaste punkten
af sträfpelaren eller att öfver sträfpelarens längdsträckning (i
plan) slå en sträfbåge — detta skulle ju varit likaså ’kon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1923/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free