Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - I. Restaureringsförslag - 2. Överintendentsämbetets opposition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i. restaurf.ringsförslag
255
hafva satts till och det hela blifvit inanordnadt i en spetsgafvel,
krönt med ett högt sirligt kors af jern. Detta ändringstilltag i
proj: III är alldeles oförklarligt, då man besinnar, hvad det
projektet utgifver sig för att vara, — eller månne aktningen för
’Domkyrkans konsthistoriska egendomligheter’ satt sin gräns redan med
början af 1500-talet. I ett projekt sådant som N:o III borde man
åtminstone kunna vänta en smul respekt för minnet af det
säkerligen första utvändigt visande urverk som funnits i landet. Denna
ändring, i förening med rosettens uppflyttande, gör vestra gafveln
i proj: III till en, lindrigast sagt, konsthistorisk orimlighet. —
Å midtbyggnadens sträfvor finnas äfven rundbågade nicher och
sådane egde åtminstone det södra gafvelröstet, att döma efter den
äldre planch som framställer kyrkan före 1702 års brand. Men
dessa nicher synas vara från en ännu sednare tid. I proj: III har
södra gafvelröstet erhållit en arkitektur, som den aldrig har kunnat
ega, hvadan den der sitter som en abnormitet, hvilket också redan
är påpekadt. Att tornens sträfvor varit ungefär sådane de nu äro,
synes vara temmeligen klart. Har några sirater på dem funnits,
så hafva de varit helt obetydliga och plaserade strax under öfre
dropplisten. Icke dess mindre har i det ’historiska’ projektet N:o
III dessa sträfvor blifvit, som vi sett, till den öfre tredjedelen af
deras höjd ombyggda och förändrade, på ett sätt som icke der
eger något historiskt berättigande, eller kan försvaras genom något
vädjande till Domkyrkans karaktär. Att de öfriga sträfvorna varit
på det enklaste sätt afslutade och att spännbågarne temmeligen
flärdlöst utgått från dem och hvälft sig öfver sidoskeppen mot
midtskeppet, utan all slags fialutstyrsel, är på grund af deras sena
tillkomst mycket säkert. Wi känna huru proj: III ’återställer’ dessa
delar. Att tvärbyggnadens sträfvor varit från början beräknade för
att afslutas med spiror är påtagligt, men att de egde en påbyggnad
sådan som i proj: III är alldeles osannolikt, äfven med frånräknande
af det främmande i dess utstyrsel. Beträffande tornens spiror, så
hafva dessa naturligtvis icke kunnat vara af annat slag än det som
var allmänt rådande hos oss under sednare delen af 1400-talet,
och långt in i det följande seklet vidhölls. I proj: III uttalar sig
en alldeles egen och motsatt konsthistorisk åsigt äfven i detta
afseende.
Låtom oss nu se till hvilket resultat jag i min studie kommit:
Uti tornens nicher och sirater uttalar sig en viss horizontal
karaktär, som på intet vis pekar hän mot någon spetsgafvel till
afslutning. Jag tror således icke, att tornen hafva haft några sådana
gaflar, utan snarare varit horizontalt afslutade och försedda med
höga spiror, som antagligen varit omgifna med småspiror i hörnen,
ty siraternas anordning, med hänsyn till murhörnen, tala nästan om,
att man vid deras utförande hade så tänkt sig. Men skulle tornen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
