- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugutredje årgången, 1923 /
289

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - III. Restaureringen av kyrkans grund och yttre - 2. Tornens murar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iii. grunden och kyrkans yttre

289

Sedan man uppfört ställningar och i sammanhang därmed
en hissinrättning vid det södra tornets västra mur, nedtogos,
söm redan blivit vidrört, tornens bekröningar och taklister.
Härvid tillvaratogos ett antal sandstensblock, som tjänat till
konsoler för taklisterna och sedermera fingo ny användning
som ämnen till pelarkapitäler. Tornen täcktes sedan
provisoriskt med brädtak till skydd för underliggande inredning och
valv.

Det södra tornets murar voro nedtill omkring 2,08 m. och
upptill 1,19 m. tjocka. Den i det föregående omtalade lutningen
till följd av tornets sättning behövde åtminstone icke
omedelbart anses allt för betänklig för tornets bestånd. Men den
var i alla fall avsevärd och för ögat stötande.
Missförhållandet rättades på det sättet, att det överhängande murverket
på den södra väggens yttersida bortbilades efter en lodrät
linje nedåt. Upptill höggs muren bort till halva sin tjocklek.
Ett gott stycke nedanför mittskeppets taklist, som fortsätter
runt om tornen, upphörde man av redan nämnd anledning med
avbilningen och inlade till avslutning därav en kalkstenslist i
jämnhöjd med det nya trapptornets tak. Därifrån och ned till
stenfoten är den gamla muren till största delen bibehållen med
sin lutning, som synes om man ger noga akt därpå, men också
lätt kan förbises och knappast kan sägas verka synnerligen
stötande för ögat. Invändigt påmurades en motsvarande
förstärkning till muren. På ungefär liknande sätt förfor man med
tornets norra vägg. Avbilningen å den inre sidan, som icke
dolts av någon ny beklädnad, är här synlig från en
bredvid-liggande trappa och påmurningen å andra sidan kan man se,
då man befinner sig på kyrkvinden.

Då tornfasaden skulle stuvas om i fransk gotisk stil med
ända till tornlisten uppdragna hörnsträvor, kunde den
karaktäristiska baltiska ytorneringen (pl. 1—3 m. fl.) icke bibehållas.
Denna förändring från baltiska former och andra stilarter till
genomförande av fransk-gotisk stil var icke i överensstämmelse
med vad upphovsmannen till restaureringsföretaget, ärkebiskop
Sundberg ursprungligen tänkt och åsyftat. Detta framgår av det
härovan citerade brevet d. 28/s 74. En annan om än rätt lam

norra tornfasaden rymde den östra strävpelaren 6720 kub.-fot, varav 2934
kub-fot finnas kvar i den nya pelaren; den västra, som i sin helhet nedbröts,
rymde 8740 kub.-fot, varav cellerna upptogo 789 kub.-fot (arb. ber.).

IQ — 23104. Kyrkohi8t. Årsskrift 1923.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1923/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free