Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - III. Restaureringen av kyrkans grund och yttre - 2. Tornens murar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 n. j. Söderberg: uppsai.a domkyrkas restaurering
protest mot Zettervalls intentioner i den vägen framglimtar ur
ett brev av den 9/3 74. Zettervall hade överlämnat en del
skisser, som han utarbetat för den tillämnade restaureringen,
och vid deras återsändande skriver ärkebiskopen sistnämnda dag
bl. a.: »Hvad mig sjelf beträffar, så är jag i det hela mycket
belåten med utkastet, dä jag finner de iakttagna proportionerna
vara synnerligen vackra och tror, att byggnaden med dem
kommer att taga sig ypperligt ut för ögat. Deremot hyser jag rätt
stora betänkligheter i fråga om ornamentiken, som visst icke
förekommer mig ’enkel och i viss mån mager", utan tvärtom
allt för rik i förhållande till kyrkans konstruktion och materia.
Det är sant, att portalerna gifva anvisning åt det håll, som på
ritningarna blifvit vidare fullföljdt: men måste icke dessa delar
af byggnaden, som äro utförda i sandsten, betraktas såsom
något helt för sig? Jag kan icke föreställa mig, att tornen
någonsin varit ämnade att uppföras i portalernas praktfulla, utan
fastmera i sjelfva tegelstensbyggnadens enkla, allvarliga och
måhända något kalla stil» (RH).
Zettervall gällde emellertid i ärkebiskopens ögon som den
rätte mannen, den så gott som ende verkligen sakkunnige, vars
smak och mening också blev rådande. Den baltiska ornamentiken
måste därför alldeles utplånas. På ställen, där ingen ornering fanns,
måste ytteglet brytas bort av ett annat skäl. Efter vad som
sades, hade det nämligen blivit mycket illa medfaret av väder
och vind under seklernas lopp. I en promemoria av den 29
mars 1886 (RH) säger Langlet, att »den så godt som totala
bristen på stuprör eller andra ändamålsenliga vattenafledare på
en del ställen föranledt en mera märkbar förvittring; dock
synes ingenstädes de skadliga verkningarna hafva sträckt sig
längre in än till ett yttersta halfstens-skift». En reparation
ansågs oundviklig och fasadteglet måste av denna anledning i
större eller mindre utsträckning borthuggas, vilket för övrigt
gällde hela kyrkan. Frågan var endast hur långt man skulle
gå. Vad nu tornen att börja med beträffade, fann arbetschefen,
på vars bedömande denna sak så gott som helt och hållet fick
bero, efter noggrann undersökning och mycket övervägande
nödvändigt att i det närmaste allt yttegel borthöggs. Med
undantag av de ovan omtalade styckena blev alltså hela den
yttre beklädnaden småningom avbilad till större eller mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
