Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - III. Restaureringen av kyrkans grund och yttre - 3. Långhusets murar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iii. grunden och kyrkans yttre 3 1 7
manhang längre fram. Endast så mycket må liår nämnas, att
svårare vertikala rämnor, som sträckte sig från bågarna mellan
pelarna upp till valven, efter successiv genombrytning av
muren omsorgsfullt igenmurades. Sådana rämnor funnos på norra
sidan i andra travén och på södra sidan i andra och tredje
tra-vén från den västra gaveln räknat.
Vad det yttre skicket av den övre delen beträffar
sammanhänger den väsentligaste förändringen med de nya stöd,
som tillkommo i form av strävbågar från kapellmurarnas
stödpelare upp mot överskeppsmurarna.
Allt eftersom dessa bågar uppfördes revos de förutvarande
stöden, som hade blivit uppförda, då kyrkan återställdes efter
1702 års brand. De voro anlagda så att de svarade mot
skiljeväggarna mellan kapellen och vilade på den förhöjda muren
mellan kapellen och sidoskeppen samt på rundbågsvalv, som
under sidoskeppstaken slagits mellan denna mur och
över-skeppsväggen med anfang omedelbart ovanför sidoskeppens
valvanfang. Genom taket reste de sig först 5 à 6 fot rätt upp
över den nämnda förhöjda muren. Den vidare resningen
begränsades av en liggande båge, som sträckte sig upp mot
mittskeppsmuren till jämnhöjd med fönstrens översta spets.
Därifrån fortsattes de som tunna pilastrar upp till taklisten. Genom
dessa stöd leddes trycket från kyrkans högsta valv ned till
murarna mellan kapellen och de som fortsättning av dessa
murar utbyggda strävpelarna (se omstående teckning, fig. 1).
Rivningen av de gamla och uppförandet av de nya
strävbågarna för långhuset skedde efter hand under åren 1888—89.
De nya äro, var och en, sammansatta av två valvbågar, som
genom påmurning förenats till en sträva. På mitten uppburna
av högresta fialer höja de sig med rätlinig översida från
stödpelarnas pinakler upp mot högmuren. De ansluta sig där i
jämnhöjd med de högsta valvens anfang till tegelpilastrar och
vila på i dessa inlagda vederlagsblock av cement. Pilastrarna
äro inmurade i väggen ända ned ifrån sidoskeppsvalven, längst
ned under yttertaket utkrakade, och krönas av fialer. För
vatten från det översta taket finnas kanaler genom samtliga
fialer. Genom hängrör utefter pilastrarna ledes vattnet till en
ränna i strävornas cementbetäckta översida och vidare genom
stuprör därifrån utefter pinaklernas baksidor till den nedersta
takrännan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
