Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - IV. Fornminnen gudstjänst och opinion - 1. Fornminnesvården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 n. j. Söderberg: uppsai.a domkyrkas restaurering
syntes kunna ske på ett fullt noggrant sätt — eller
annorstädes förvaras. Skulle de annorstädes förvaras, hemställde
riksantikvarien, att de måtte utlämnas till förvarande i statens
historiska museum.
I en på remiss med anledning av dessa inlagor den 5 jan.
1887 avlåten underdånig skrivelse redogjorde domkapitlet
utförligt för det ovan relaterade förloppet och gendrev
riksantikvariens klagomål.
Beträffande den klandrade s. k. gravransakningen i de
Gustavianska och Oxenstiernska valven anfördes bl. a., att
domkapitlet därmed varken velat störa de hädangångnas gravro
eller visa någon sin maktfullkomliga dispositionsrätt över deras
sista vilorum eller där anställa några historiskt vetenskapliga
undersökningar, utan helt enkelt hade fullgjort sin skyldighet
att under förhandenvarande omständigheter freda gravarna från
möjlig plundring. Ehuru domkapitlet icke erkände, att dess
förfarande inneburit en överträdelse av någon lag eller någon
människas rätt, medgav det gärna, att det oaktat en anmälan
om den tillämnade försiktighetsåtgärden hade kunnat ske för
att bereda vederbörande ett osökt tillfälle att sätta den
vetenskapliga apparaten i rörelse. Men utom det nyss anförda skälet
för uraktlåtenheten av en dylik anmälan hade funnits ett annat
och ännu viktigare sådant i den verkliga fara, som ett uppskov
kunnat medföra. Sedan nämligen domkyrkosysslomannen och
arbetschefen fäst uppmärksamheten på denna fara, hade
domkapitlet icke vågat taga på sitt ansvar att dröja med de både
i historiskt och materiellt avseende värderika föremålens
undanflyttning till säkert förvar i avvaktan på det nådiga beslut
Kungl. Maj:t kunde komma att efter domkapitlets underdåniga
framställning rörande dem fatta.
I fråga om anmälan enligt § 9 i kungl, förordningen den
29/u 1867 yttrades till sist, att ehuru domkapitlet ansett sig
sakna befogenhet att återremittera en för tre år sedan utfärdad
kungl, resolution (med restaureringsplanens fastställande) för
dess reviderande, ville domkapitlet emellertid visst icke
förneka, att även under tillämpningen av en redan nådigt gillad
plan fall kunde förekomma, då skyldighet att enligt denna
förordning göra förnyad särskild underdånig anmälan obestridligt
inträdde. Något sådant fall hade dock, vad Uppsala domkyrka
angår, ännu icke förekommit. Om och när det inträffade, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
