- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugutredje årgången, 1923 /
368

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Dokument till frågan om nattvardsgemenskap med Englands kyrka av N. Söderblom - 2. Svenska kyrkans biskopar till anglikanska biskopskonferensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

368

MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN

av år 1911 upptagna satserna rörande Svenska Kyrkans lära om
ämbetet. I dessa satser heter det bland annat:

»3. Ingen särskild organisation av kyrkan eller dess ämbete
är inrättad jure divino: detta gäller sålunda också den ordning och
de förhållanden, som omtalas i Nya Testamentet, ty den Heliga
Skrift, norma normans för kyrkans tro, utgör ingen lag, utan
hävdar fastmer för det nya förbundet den kristna frihetens stora
grundsats, som orubbligt förfäktades av Paulus gentemot varje form av
lagreligion, och som med ny styrka och klarhet tillämpades av
Luther, men som härrör från vår Frälsare själv, som till exempel
vid avskedet från sina lärjungar icke på förhand band deras
kommande verksamhet medels några regler och inrättningar, utan
hänvisade dem till Parakletens, den Helige Andes, ledning.

4. Då ändamålet med varje organisation och med hela
ämbetet utgöres av ordets predikan och sakramentens förvaltning —
enligt Augustanas femte artikel har Gud inrättat ’ministerium
do-cendi evangelii et porrigendi sacramenta’ — kan vår kyrka icke
erkänna någon väsentlig åtskillnad de jure divino i uppgift och
myndighet mellan de två eller tre grader, i vilka nådens ämbete
kan jure humano hava blivit indelat till kyrkans gagn och
upp-byggelse.

5. Varje organisation av ’ministerium ecclesiasticum’ och av
kyrkan i allmänhet är värdefull i samma mån som den visar sig
duglig att vara ett rent käril för evangelium och att föra Guds
uppenbarelse fram till människorna.

6. Denna åskådning gör ingalunda vår kyrka likgiltig för
ordningar, vilka under Andens ledning historiskt framvuxit ur den
kristna församlingens krav och erfarenheter. Vi betrakta vår kyrkas
särskilda former och traditioner icke endast med den pietet, som
tillkommer ett ärevördigt arv från fadren, utan såsom en av
historiens Gud åt oss anförtrodd gåva.»

• Av vår kyrkas här ånyo framlagda uppfattning av det
kyrkliga ämbetet följer, att den allt avgörande huvudvikten av oss måste
läggas, icke på några som helst spörsmål av mera formell natur,
utan på den frågan, om och i vad mån de båda kyrkosamfunden
överensstämma i uppfattningen av innehållet i det på den
gudomliga uppenbarelsen grundade frälsningsbudskap, som åt dem båda
anförtrotts. De olikheter, som härvidlag utan tvivel förefinnas, böra
till sin betydelse varken överskattas eller underskattas. Den olika
betoningen av läran om ämbetet, som ovan kommit till synes, torde
antyda en viss divergens även i sådant, som enligt vår
uppskattning äger en mer central ställning. En annan punkt, som då det
gäller frågan om interkommunion av sig själv träder fram för
tanken, är den skiljaktighet, som enligt båda kyrkornas bekännelse-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1923/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free