- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugutredje årgången, 1923 /
369

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Dokument till frågan om nattvardsgemenskap med Englands kyrka av N. Söderblom - 2. Svenska kyrkans biskopar till anglikanska biskopskonferensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TILL ANGLIKANSKA BISKOPSKONFERENSEN

3 7 i

skrifter förefinnes i deras uppfattning av själva nattvardens väsen.
Bedömandet av huru djupt de antydda divergenserna sträcka sig
försvåras i viss mån därav att, såsom jämväl under de förberedande
förhandlingarna framgått, inom den anglikanska kyrkan själv
tydligen ganska olika uppfattningar i fråga om båda de berörda
punkterna äro representerade.

Trots detta och utan att vilja förringa den mellan de båda
kyrkorna bestående olikheten, tveka vi emellertid icke att uttala,
att under de förberedande förhandlingarnas förlopp och i samma
mån som vi över huvud närmare lärt känna den anglikanska
kyrkan, intrycket av den enhet, som i det allra djupaste och
centralaste förbinder de båda kyrkorna, alltmer blivit det för oss
förhärskande. Liksom hos allt levande, så har även inom Kristi
kyrka och församling förefintlig samstämmighet icke karaktären av
uniformitet, utan av enhet i mångfald. Att i detalj fixera, varuti
denna överensstämmelse framträder, kan ej här ifrågakomma. Men
väl anse vi oss ej kunna underlåta att i korthet peka på de två
punkter som, när det gäller den kristna åskådningens renhet, enligt
vår uppfattning äro de framför alla andra avgörande, nämligen
erkännandet av Skriften såsom nörma normans för såväl liv som lära,
samt frälsningens grundande på Guds nåd allena, mottagen
genom tron.

Den förra principen innebär för oss, att i fråga om trons
angelägenheter ingen annan auktoritet får direkt eller indirekt sättas
över eller, vilket är detsamma, vid sidan av den profetiska och
apostoliska i den Heliga Skrift åt oss bevarade förkunnelsen om
Guds gärningar till människornas frälsning i den frälsningshistoria,
vari Jesus Kristus bildar den allt behärskande mittpunkt, dit allt
det övriga blickar framåt eller visar tillbaka. Ur Guds
uppenbarelse har det profetiska och apostoliska budskapet omedelbart
framsprungit och utgör självt ett led däri. Alla senare uttryck för
den kristna tron, huru stort deras värde än må vara, äro dock
endast att betrakta såsom mer eller mindre tillförlitliga vägvisare till,
eller med Konkordieformelns uttryck, »vittnen» om denna
uppenbarelse, vittnen, vilkas utsagor ständigt på nytt av kyrkans likasom
av vaije enskild kristens erfarenhet måste prövas inför den i den
profetiska och apostoliska förkunnelsen betygade, bekända och
tolkade och sålunda även’oss tillgängliga uppenbarelsen själv.

När vi vid sidan av uppenbarelseprincipen ställa tros- eller
nådes-principen, gäller det i grunden icke någon andra princip bredvid
den första, utan vi avse därmed blott att från en viss sida
ytterligare klargöra uppenbarelsens innebörd. Uppenbarelsen är till sitt
väsen alltigenom en uppenbarelse av Guds förekommande och
ovillkorliga, allt mänskligt verk föregående och av detsamma oberoende
nåd, det är: av Guds kärlek som, i det han dömer synden, söker

24 — 23104. Kyrkohist. Årsskrift 1923.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 4 14:56:49 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrkohist/1923/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free