Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Dokument till frågan om nattvardsgemenskap med Englands kyrka av N. Söderblom - 2. Svenska kyrkans biskopar till anglikanska biskopskonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
meddelanden och aktstycken
och upprättar syndaren med sin förlåtelse. Vad vi härmed
uttrycka är ej blott en, låt vara den centralaste, av de på
uppenbarelsens grund uppvuxna kristna trostankarna, utan själva
grundriktningen och innebörden av allt det Guds handlande till vår
frälsning, varigenom han uppenbarat sig för oss och i Jesus Kristus för
oss, trots vår synd, upplåtit barnagemenskapen med sig. Något
annat innehåll, som skulle kunna ställas vid sidan av detta, äger
uppenbarelsen icke: allt annat, som vi på uppenbarelsen grunda, är
blott konsekvenser härav. Och då vi här med Guds nåd innerligt
förbinda människans tro, avse vi därmed blott att ytterligare,
gentemot alla moralistiska tendenser, bestämma den förekommande
nådens väsen. Tron betecknar för oss ej ett mänskligt præstandum,
som skulle föregå och utgöra ett villkor för Guds nåd och
förlåtelse, utan tron är blott det av nåden själv skapade »organon
lep-tikon», varigenom Guds nåd av människan mottages: av Guds
kärlek i Kristus Jesus födes och uppbäres förtröstan på denna hans
kärlek. Av den sålunda, oberoende av all mänsklig gärning,
upplåtna gudsgemenskapen är det nya sedliga livet en frukt. Vårt
sedliga handlande betingar och uppbär icke vårt religiösa
Gudsförhållande, utan betingas och uppbäres alltigenom av detta: »de
goda gärningarna» äro, för att begagna Luthers uttryckssätt, icke
en betingelse för saligheten, utan saligheten som beredes oss i den
trots vår synd upplåtna barnagemenskapen med Gud är
betingelsen för att över huvud »goda gärningar» skola komma till stånd.
Att de två av oss i denna skrivelse särskilda principerna i
grunden blott äro en princip, framträder än tydligare, om man tänker
på de motsatser, som de negera. Vänder sig uppenbarelseprincipen
närmast mot varje form av institutionalism och nomism, så riktar sig
tros- eller nådesprincipen närmast mot varje moralism. Men
institutionalism, nomism och moralism beteckna ju endast olika sidor
av en och samma, av oss alltigenom negerade åskådning. Enklast
kunna kanske till sist de båda principerna sammanfattas i den enkla
grundsatsen: mellan Gud och själen eller, och det säger för oss
detsamma, mellan Kristus och tron får intet tredje, ingen
institution, ingen lag, inga egna gärningar tränga sig in.
Samma uppfattning återfinnes, så vitt vi kunna finna, i sina
huvuddrag dels i den sjätte, dels i den elfte, tolvte och trettionde
av de Trettionio Artiklarna.
Vi hysa den övertygelsen, att, under måhända förefintliga
skiftningar, en väsentlig överensstämmelse består mellan våra
avdelningar av Kristi kyrka och församling i den för oss omistliga
grundåskådning, som vi nu hava korteligen antytt. I denna övertygelse
mottaga vi med broderligt förtroende den framräckta handen. Vi
uttala vår glädje över de anglikanska biskoparnas förenämnda
beslut och finna för vår del intet hinder möta, för att nattvardsbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
