Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Bernhard Schmeidlers Adamsforskningar av Gottfr. Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
carlsson, schmeidlers adamsforskningar 4 i 5
I avseende på tidpunkten för Sven Estridssons död förhåller
det sig så, att de danska källorna enstämmigt hänföra dödsfallet
till år 1074 (närmare bestämt 28 april nämnda år), medan en
engelsk tradition, som kan följas tillbaka till omkr. 1100, har
årtalsuppgiften 1076. Efter en sorgfällig utredning ger Schmeidler nu,
utan tvivel med rätta, bestämt företräde åt den förra dateringen.
Det sålunda av honom vunna resultatet, att konung Sven avlidit
på våren 1074, är dock icke så absolut nytt, som han själv
föreställer sig. Det har nämligen undgått honom, att en dansk
forskare, Sofus Larsen, redan för ett kvartsekel sedan med en, som
det förefaller, ännu stringentare bevisföring dragit i härnad för
alldeles samma åsikt om Sven Estridssons dödsår som Schmeidler
(Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1899; K1" -Arups
ovannämnda recension). Detta är emellertid en sak för sig, och
det är i viss mån ägnat att ytterligare bestyrka Schmeidlers rön,
att den danske forskaren och han alldeles oberoende av varandra
ha nätt fram till samma uppfattning i berörda stridsfråga. Men
då Schmeidler väsentligen just på den omständigheten, att
danakonungen måste anses ha dött 1074, grundar sin ovan omnämnda
teori, att Adams verk i sin ursprungliga redaktion fullbordats först
1075 eller 1076, kan anmälaren för sin del inte längre följa
honom.
Saken är den, att Adam på två ställen, II: 26 och II: 28,
omtalar Sven Estridsson såsom vid tiden för nedskrivandet ännu
levande (»testis est Danorum rex, qui hodieque superest, Suein»
resp. »Suen, qui nunc in Dania regnat»). Längre fram i krönikan,
11:43 ock IV: 25, talar Adam om »diu memorandus rex Danorum»
resp. »rex Danorum sepe recolendus» i sammanhang, som
tillkännage, att han åsyftar Sven Estridsson. Schmeidler uppfattar nu
de på de båda sista ställena nyttjade fraserna som vittnesbörd om
att Adam med dem ville antyda, att konungen ej längre var i
livet, och hans slutsats blir sålunda den, att underrättelsen om
Sven Estridssons frånfälle nått historieskrivaren mellan författandet
av II: 28 och II: 43. Då nu det kungliga dödsfallet inträffade på
våren 1074 och rimligtvis bör ha varit känt i Bremen på sommaren
eller senast på hösten s. å., skulle därav följa, att Adam just vid
sistnämnda tidpunkt var sysselsatt med nedskrivandet av andra
boken; tredje och fjärde böckerna skulle alltså ha tillkommit år
1075 eller åren 1075 och 1076 och det omsider fullbordade verket
presenterats ärkebiskop Liemar senast sistnämnda år.
Mot detta Schmeidlers resonemang kan genast invändas, att
uttrycken »diu memorandus» och »sepe recolendus» icke räcka till
för så vittgående slutsatser eller överhuvud berättiga till
uppfattningen, att de avse en död. Använda om en icke namngiven
person, kunna de mycket väl ha tillkommit endast för att utan namns
nämnande tydligt hänvisa på den i Adams verk även eljest så ofta
åberopade och så förmånligt karakteriserade danske konungen, och
Schmeidler läser otvivelaktigt ut för mycket ur dem, då han tillag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
