Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Bernhard Schmeidlers Adamsforskningar av Gottfr. Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
förbigående sagt skyldig till ett misstag, då han uttalar, att den är
allmänt vedertagen av forskningen; lancerad av vissa äldre svenska
författare, är den tvärtom numera allmänt övergiven. Och
Blot-sven torde visserligen böra betraktas som en historisk person,
men det är knappast rådligt att fästa något nämnvärt avseende vid
Hervararkrönikans detaljuppgifter om honom, även om dessa till
någon del överensstämma med den sena Eskilslegendens; tidpunkten
för hans välde över svearna kan icke med någon som helst
säkerhet närmare bestämmas, och ännu mindre veta vi, hur länge det
räckte. Kvar står endast, att skoliet 84 (85) måste ha
tillkommit, innan historieskrivaren fått kännedom om Inges
tronbestigning, vilken återigen på grund av Gregorius VII:s daterade brev
måste ha ägt rum senast 1080. Ansättandet av en bakre tidsgräns’
för skoliets tillkomst blir däremot väsentligen beroende av hur
vi vilja datera dedikationsexemplarets överlämnande till Liemar.
Anmälaren har i det föregående sökt ge skäl för att denna
händelse inträffat 1074 eller möjligen redan 1073, och att Schneidlers
tidsbestämning, senare hälften av 1075 eller 1076, icke gärna kan
vara riktig, torde ytterligare få anses framgå av följande
omständighet. Vi ha sett, att Adam, dä tredje boken nedskrevs, ännu
icke visste annat än att den svenska kungaätten var utgången
genom de båda Erikarnas död. Då nu dessa tronkrävare enligt Adams
framställning måste ha stupat någon —- tydligen icke alltför kort —
tid fore ärkebiskop Adalberts död i mars 1072, skulle det alltså, om
Schmeidlers datering av den första redaktionens färdigställande
träffade det rätta, ha dröjt ända till 1075 eller ännu längre — alltså
omkr. fyra år eller däröver — innan Adam fått kännedom om att
en konungason, Halsten, verkligen överlevat den blodiga tronstriden
närmast efter Stenkils bortgång. Eftersom det svårligen kan
förutsättas, att nyhetsförmedlingen mellan Sverige och den bremiska
metropolen varit behäftad med sd stora bristfälligheter, som ett
dylikt antagande kräver, ledas vi även på denna väg till den
uppfattningen, att krönikan fullbordats relativt kort tid efter Liemars
pontifikatstillträde.
Det må tillåtas mig att slutligen diskutera ett problem, som
Schmeidler som hastigast kommit in på i sin nu behandlade studie
över ett skede i Sveriges historia. I samband med sin redogörelse
för innehållet i Gregorius VII:s brev 4 okt. 1080 omnämner han
samme påves något senare, efter all sannolikhet år 1081, utfärdade
skrivelse till »I. et A., Wisigothorum reges», och det framgår av
hans uttalanden, att han ett ögonblick betvivlat riktigheten av den
hittills allenarådande uppfattning, enligt vilken den A., som här
uppträder såsom Inge den äldres medregent, är Inges bror Halsten.
Men då han icke kunnat tänka sig något annat alternativ till det
av alla föregående forskare supponerade Alstanus än Anundus =
Adams »Anund från Ryssland», har han snart nog låtit sina
tvivelsmål fara på den grund, att han anser denne Anund vara en och
samma person som konung Inge, vilken sistnämnde obestridligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
