Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala domkyrkas restaurering 1885—1893 - V. Restaureringen av kyrkans inre - 1. Murverk, läktare och golv m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i2 n. j. Söderberg: uppsala domkyrkas restaurering
När man bilade bort de som förstärkning tillmurade delarna,
fick man fram de ursprungliga tegelpelarna, som det syntes
nära nog oskadade, med de gamla socklarna och kapitälen. På
de sistnämnda förekommo både bladmotiv och figurer, djur och
änglar. Man utförde lagningar med nya stycken av sandsten
eller med cement på ställen, där endast mindre stycken
bortfallit. I övrigt fingo pelarna en tid bortåt stå som de
ursprungligen varit; men glädjen häröver blev ej långvarig.
Då man i början av år 1888 företog sig att återställa de
båda mindre pelarna närmast tornpelaren, visade det sig, att
deras socklar icke voro fullbordade. Där funnos ämnen till
hörnblad, som man icke hunnit utarbeta, innan de för
århundraden blevo dolda av de till förstärkning tillmurade delarna.
Det befanns dock snart att de båda ifrågavarande pelarna voro
skröpligare än de förstberörda tre pelarna på norra sidan, och
det beslöts, att de skulle ommuras med nytt tegel likasom det
skett på den södra sidan. Den ena pelarens sockel blev också
till en del omsatt med ny kalksten och tegelmurningen däröver
påbörjades. Men dä befanns, att pelaren ända iri i kärnan var
så skröplig, att tillräcklig soliditet icke kunde vinnas utan
särskilda åtgärder. Den andra pelaren undersöktes närmare och
visade sig vara lika svag. På arbetschefens förslag beslöt nu
restaureringskommittén, att till ombyggandet av dessa två pelare
skulle användas kalksten som vid tornpelarna (arb. ber. 3U 88).
Emellertid uppstodo betänkligheter mot att lämna de tre
förut behandlade pelarna pä samma sida i det något
tvivelaktiga tillstånd, vari de befunno sig efter det de blivit frigjorda
från det förstärkande murverket. De knektar, som stodo
ytterst vid kortsidorna, hade ganska snart efter det de blivit
blottade på ett och annat ställe visat benägenhet att skilja sig
från pelarkärnan. Upprepade iakttagelser gåvo stöd åt
nyssnämnda betänkligheter. Dessa bekräftades också av de
beräkningar, som på anmodan utfördes av dåvarande lektorn vid
tekniska högskolan O. E. Westin. Det framgick av hans
utlåtande (RH), att pelarnas stabilitet icke var att lita på. Den
vertikala belastningen på var och en av dem beräknades till
294090 kg. och då tvärsektionen var omkr. 18400 kv.-cm.
medförde endast den vertikala belastningen en påkänning av i
medeltal nära 16 kg. pr kv.-cm. Murverket i de ifrågavarande pelarna
syntes vara av den beskaffenheten, att det medförde allenast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
