Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala domkyrkas restaurering 1885—1893 - V. Restaureringen av kyrkans inre - 1. Murverk, läktare och golv m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
n. j. Söderberg: uppsala domkyrkas restaurering
kommit farhågor för att de på den förra platsen kunde taga
skada av fukt.
Vid tiden för restaureringen hade man ingen tanke på att
låta rummet ånyo komma till användning som skrudkammare,
men det blev ändå reparerat. De redan beskrivna- nya fönstren
medförde ett icke ringa bilnings- och murningsarbete invändigt.
Valv och väggar omputsades, golv av plansten inlades, och
genom den norra väggen upptogs en ventilationstrumma. En
djup nisch urbilades i den östra muren och apterades till
väggskåp. Passagen till läktaren i tvärskeppet försågs med
järndörrar på murens båda sidor och blev därigenom också
användbar som skåp. Tillträde till rummet bereddes i stället
genom ombyggande av en gammal trappa, som icke använts
på länge och blivit igenmurad nedtill. Den är spiralförmig
och leder upp från passagen mellan sakristian och kyrkan. Den
blev genom urbilning i muren utvidgad och erhöll nya
granitsteg. Zettervall visste icke av den gamla trappan och hade, som
vi sett, ämnat utbygga ett nytt trapptorn vid sakristians nordöstra
hörn. Detta besvärliga och kostsamma arbete blev genom
nyssnämnda åtgärd obehövligt och uteslöts.
Domkyrkans arkiv förvarades härstädes under några år,
sedan rummet iordningställts, och det konstaterades då, att
tecken till fukt icke visade sig.
De båda nämnda väggskåpen kommo snart till nytta, då
koravdelningen skulle restaureras. De användes nämligen en
tid till förvarande av S:t Eriks skrin och de till silverkammaren
hörande föremålen.
Redan i okt. 1887 hade arkitekten Langlet väckt fråga,
om de gurneyska ugnarna, som församlingen anskaffat på
1870-talet, skulle användas till kyrkans uppvärmning även efter
restaureringen eller om de skulle ersättas med en ny anläggning.
Av ekonomiska hänsyn ansåg kommittén till en början, att man
var hänvisad till det förstnämnda alternativet. Men vid två
sammanträden i januari och november år 1888, då överintendenten
Zettervall var närvarande, övertygade han kommittén om att
man måste vara betänkt på det andra alternativet, varför lektor
O. E. Westin vid tekniska högskolan i Stockholm anmodades
att uppgöra förslag till värmeledning. Förslaget, som framlades
och av kommittén i huvudsak gillades i april 1889, blev efter
någon omarbetning färdigt i juli och godkändes med vissa mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
