Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala domkyrkas restaurering 1885—1893 - V. Restaureringen av kyrkans inre - 1. Murverk, läktare och golv m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v. kyrkans inre »7
hövligt och att ett nytt, som var prydligare än det gamla, borde
anskaffas. Men för kommittén var det särskilt under de sista
åren svårt att skaffa medel till allt, som var oundgängligen
nödvändigt, och den lämnade åt en kommande tids omsorger både
nu ifrågavarande och åtskilliga andra behövliga saker.
En stor uppoffring, som i det inre av kyrkan måste göras
för att avlägsna tillsatser av främmande stil, var att B. Prechts
imponerande barockaltare måste lämna sin plats. Den ledande
arkitekten och med honom flertalet av kommitténs ledamöter
hyste inga skrupler mot denna åtgärd. Men den väckte
mycket missnöje och när man i sinom tid fick se den nya
altarupp-satsen, blev saknaden efter vad man ägt, men förlorat, ännu
större. Bemödanden att skaffa en värdigare prydnad hava
tid efter annan gjorts, men ännu icke lett till önskad framgång.
En svår fråga var att finna en hederlig reträttplats för den
avskedade storheten. Man tänkte först på den dåvarande
landstingssalen i södra flygeln av Uppsala slott. Av kommitténs
protokoll den 14 juni 1890 synes, att riksantikvarien blivit
rådfrågad och icke haft något att erinra mot detta förslag, som
också omfattades med gillande av kommittén. En annan tanke
var att överlämna altaret som gåva till Kalmar domkyrka och
härom korresponderades mellan arkitekten och någon av
vederbörande i Kalmar. Men varken med det ena eller det andra
av dessa projekt kom man längre än till överläggningar. I
januari 1891 anmälde A. Hazelius att han önskade få för nordiska
museets räkning som gåva övertaga altarprydnaden. I mars
skrev kommittén till domkapitlet beträffande denna begäran,
vilken, heter det, »så mycket hellre förordas, som doktor
Hazelius skall hafva för afsigt att till sitt museum bygga en kyrka
afsedd för kyrkliga föremål, som öfverlemnas till museet, och
intill dess denna afsigt kan komma till utförande, vill draga
försorg om altarets lämpliga förvarande». På domkapitlets
framställning resolverades i juni av Kungl. Maj:t, »att
altarde-korationen må tillsvidare förvaras i nordiska museet». Doktor
Hazelius var tveksam om han kunde mottaga altaret, ej som
gåva, utan som deponerat föremål; men då vederbörande —
ärkebiskopen och, som det sades, dåvarande ecklesiastikministern —
försäkrade, att depositionen aldrig skulle återtagas, lät Hazelius
sig nöja härmed. Under september månad blev altaret
huvudsakligen på bekostnad av museet nedtaget och genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
