Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala domkyrkas restaurering 1885—1893 - V. Restaureringen av kyrkans inre - 6. Inredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 n. j. söderberg: uppsala domkyrkas restaurering
mot baldakinen. Denna visar ett rikt ornerat listverk och
uppbär prydande skulpturer av olika slag: en av barngestalter
hållen kartusch med initialerna till drottning Hedvig Eleonoras
namn, kandelabrar och rikt snidade stöd för en piedestal, varpå
en toppgrupp har sin plats. Den framställer enligt traditionen
aposteln Paulus, som av änglar upplyftes till paradiset (Pl. 45).
Eftersom arkitekten Langlet fann pelarens för predikstolen
avsedda sida vara för smal, borttogos sidostyckena till tavlans
vackra ram. De borttagna ramstyckena förvarades därefter på
samma ställe som trappan.
I sitt stympade skick förblev predikstolen från 1892 års
slut till år 1910, då den åter nedtogs för att i sin helhet
åter-uppsättas på den ursprungliga platsen, vilket oaktat alla
ovanberörda svårigheter utfördes av hovintendenten G. Lindgren.
Predikstolen är alltigenom av trä. Figurer och alla
skulpterade delar äro förgyllda. De delar, som framträda mellan
den synnerligen rika förgyllningen, äro målade i grön och
rödbrun marmor. Såväl förgyllning som målning är till allra största
delen den ursprungliga. Endast helt ringa omförgyllning och
ommålning på ett eller annat ställe förekom 1892.
Burchardt Prechts storartade altare (pl. 25—26) hade, som vi
sett, blivit förvisat från domkyrkan, emedan det var ett alster av
barocktidens konst, som de eller den maktägande vid tiden för
restaureringen icke kunde tolerera i det gotiska koret. Dess plats
intogs av ett enkelt altarbord av sten, som redan blivit omnämnt,
och ett retabel (pl. 41—42) i oklanderlig gotisk stil. Ritning
därtill uppgjordes, på överintendenten Zettervalls uppdrag, av hans
son, arkitekten Folke Zettervall. Den blev av Kungl. Maj:t
godkänd den 1 juli 1890. Anbud om förfärdigandet avgåvos
av bildhuggarna Sven Scholander, W. Hoffman m. fi., bland
vilka den sistnämnde var billigast, och hans anbud blev därför
antaget. Han associerade med sig J. O. Wengströms
mekaniska snickerifabrik i Stockholm och avtal upprättades den 10
april 1891 med dessa kontrahenter om utförande av arbetet,
vartill även hörde förfärdigande och uppsättande av en ny
altarring. Det överenskomna priset var 12,050 kronor. Härtill
kom för mindre tillägg och ändringar 196 kr., så att hela kost-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
