Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala domkyrkas restaurering 1885—1893 - V. Restaureringen av kyrkans inre - 6. Inredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v. KYRKANS inre 7 i
nåden uppgick till det blygsamma beloppet av 12,246 kronor.
Materialet till altaruppsatsen och altarringen är ljus, bonad
ek. Till uppsatsen hör en predella, som vilar på
altarbordet, däröver ett öppet skåp och överst ett högt överstycke
över skåpets mellersta del samt krönande fialer. Predellan har
tretton nischer med figurer, som framställa Kristus och apostlarna.
Skåpet innehåller tre nischer, av vilka den mellersta är större
än de övriga. I sidonischerna stå bilder av de fyra
evangelisterna. I den mellersta nischen synes ett krucifix, liksom allt
övrigt utfört i ekträ, och på sidorna om korset stå bilder av
jungfru Maria och Maria Magdalena. Under nischerna läses i
förgyllda bokstäver: »Den som äter mitt kött och dricker mitt
blod, han hafver evigt lif och jag skall uppväcka honom på
den yttersta dagen». Under bilderna läsas namn, likaledes
med förgyllda bokstäver. I överstycket över den mellersta
nischen finnas tre mindre nischer och i dessa figurer med
musikinstrument. Fialernas antal är ganska stortj utom sju större
finnes ett femtio-tal mindre. De äro höga och smala, i allmänhet
öppna och frikostigt utrustade med krabbor och korsblommor.
Över skåpets nischer resa sig vimperger, likaledes med krabbor.
Retablet är alltså jämförelsevis rikt skulpterat och onekligen
vackert. Det som saknas är färg. Utom de nämnda förgyllda
inskrifterna samt den förgyllda bakgrunden i predellans och
skåpets nischer samt några få smala fyllningar, som äro
målade, sakna samtliga delar färg eller förgyllning. Det bonade
ekträets naturliga ljusbruna färg är dominerande.
Att belåtenheten med det nya altaret var tämligen
måttlig, när det väl blivit färdigt och på sommaren 1892 uppsatt
på sin plats, berodde i väsentlig mån på ovannämnda
förhållande. Den intresserade och välvillige betraktaren kan först
pä nära håll erfara någon tillfredsställelse av den skulpturala
utsmyckningen. Man kan däremot icke undgå att genast vid
inträdet i kyrkan taga intryck av altarprydnadens glädjelösa
färg och oansenliga dimensioner. Dessa äro tvivelsutan
omsorgsfullt och väl beräknade för att göra sig gällande utan att
skymma korpartiernas vackra arkitekturformer. Men detPrechtska
altaret var i livligt och kärt minne och i jämförelse därmed
tog det nya sig icke ut till sin fördel.
Restaureringskommittén var också liksom överintendenten
själv snart på det klara härmed. På hösten korresponderade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
