Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala domkyrkas restaurering 1885—1893 - V. Restaureringen av kyrkans inre - 6. Inredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v. kyrkans inre
79
restaureringen sörjdes varken för det ena eller det andra.
Högkorets golv är visserligen upphöjt, men endast med ett halvt
trappsteg. För någon slags omskrankning sörjdes ej och icke
så mycket som en stol anskaffades att sitta på därstädes.
När koret skall användas vid något av nämnda tillfällen, flyttas
bänkar dit från den västra delen av kyrkan och många gånger,
då sittplatser måste anordnas överallt i kyrkan, nödgas man
hjälpa sig fram genom lån av bänkar och stolar från andra håll.
Vid 1702 års brand, då även domkyrkans klockstapel gick
upp i lågor, smälte de där uppsatta klockorna. Klockgodset
framgrävdes snart och skickades till Stockholm för omgjutning
hos styckgjutaren Gerhard Meijer. Omgjutningen av
storklockan bekostades av prinsessan Hedvig Sofia, varvid vikten
ökades med en fjärdedel till 43 skeppund, 6 lispund och 15
skålpund (7,367 kg.); största diametern är 2,23 m. En klocka göts
på Meijers egen bekostnad och två bekostades av domkyrkan.
En femte klocka, den s. k. Tornan (»med Guds hjälp av konung
Carl XII tagen med staden Thorn den 14 okt. 1703»)
förvärvades för domkyrkan genom underhandling med artilleribefälet
vid den svenska hären i Polen. Alla fem klockorna upphängdes
i det norra tornet år 1709, där de alltsedan hava suttit och
använts för sitt ändamål.
De gamla klockstolarna och de bottnar, varpå de vila,
bibehöllos med någon reparation vid restaureringen. För att
minska den skakning, som uppstår vid ringning och som Langlet
ej ansåg vara alldeles utan men för tornens stabilitet, lät han
ersätta de gamla klockaxlarna med nya böjda axlar. Det
anmärktes att klangen härigenom något förminskades, men man
vänjde sig snart härvid och klockornas ljud är säkerligen så
starkt, att det tillfredsställer alla rimliga anspråk.
Det gamla tornuret, som förfärdigats av Polhem, såldes
med visare och siffror till Nordiska museet för 200 kr. Det
uppgives ha kostat Polhem 6,000 dlr kmt, varav han erhöll
3,500 dlr. i likvid och resten lär han ha efterskänkt1. Urverket
avyttrades, sedan Langlet på uppdrag rådfört sig med sakkunnig
person om dess beskaffenhet och på grund av erhållet utlåtande
avrått från verkets fortsatta begagnande i domkyrkans torn.
Nya tornur förfärdigades av urmakaren G. W. Linderoth i
1 Jfr Uppsala domkyrka och dess återställande efter branden 1702 av
Erik Gustaf Schram, Uppsala 1857.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
