Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala domkyrkas restaurering 1885—1893 - VI. Material och kostnader - 1. Om materialet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi. material och kostnader
8 i
VI. Material och kostnader,
i. Om materialet.
Byggnadsmaterialet i domkyrkan utgöres huvudsakligen av
tegel, men omfattande partier äro även utförda av olika
stenarter. Förutom granit, som på senare tider insatts i sockeln
och för övrigt på ett och annat ställe, hava huvudsakligen
följande bergarter kommit till användning: en kornig kalksten
(urkalksten), en silurisk kalksten, flera varieteter av täljsten
samt sandsten. Vid restaureringen tillkom ett nytt material, som
i olikhet med de förutnämnda slagen aldrig förut använts i
domkyrkan, nämligen cementen, vars förekomst här blivit
föremål för mycket klander.
Dåvarande geologen vid Sveriges geologiska undersökning,
sedermera disponenten doktor Hjalmar Lundbohm utförde på
anmodan av arkitekten Langlet som en inledning till
restaureringsarbetet undersökning av de naturliga stenslag, som förut
blivit använda i kyrkan, för att utröna från vilka orter de blivit
hämtade. Av det av honom avgivna förtjänstfulla utlåtandet
må följande anföras.
»Kyrkans västra portal och väggbeklädnaden omkring
densamma bestå till allra största delen af kornig kalksten. Endast
baldakinen och rundstafvarnes kapitäl samt ett och annat mindre
stycke i hvalfbågarne äro utförda i täljsten. Kalkstenen har
grof till medelkornig textur och ljusröd till gulhvit färg samt är
något flammig. Såsom fyndort för densamma kan med ganska
stor säkerhet uppgifvas de gamla marmorbrotten vid Vattholma
i Upland. Visserligen liknar bergarten också en varietet af den
s. k. Singömarmorn, som fordom brutits på Singön i Roslagen,
men det synes dock vara otvifvelaktigt, att den erhållits från
det förstnämnda stället.
Hvarken i portalen eller i väggbeklädnaden har bergarten
undergått någon nämnvärd förvittring utan både kanter och
ytor äro särdeles väl bibehållna. Deremot är en och annan sten
genomdragen af sprickor. Ibland beklädnadsstenarne räknade
jag pä en viss yta 70 stycken, af hvilka 26 voro mer eller
mindre spruckna. Öfverhufvud taget har dock bergarten
förmått motstå vittringsagentierna på ett sätt, som mycket
förmånligt talar för dess användbarhet.
Den list som löper rundt omkring hela kyrkans skepp på
6 — 23339. Kyrkohist. Årsskrift T924.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
