Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Joh:s Gabrielsson, Ärkebiskop Paulinus och prästdottern Margareta i Kumla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärkebiskop paulinus om prästdottern margareta i kumla t i i
svårt kroppsligt tillstånd av besatthet åtföljt av religiös
depression ; därefter synas de kroppsliga fenomenen hava trätt starkt
tillbaka och i stället har vidtagit en serie av visionära tillstånd,
inledd med en ljus vision (den trefaldiga änglagestalten), men
sedan med ett flertal mörka sådana (de bråkiga andarnas
upprepade besök i allt större antal), förmodligen med ljusare
mellanrum och efterhand övergående till en ljusare mystik, i
samband varmed predikande och profeterande trädde i förgrunden
och som slutligen utmynnade i den märkeliga himmelsvisionen.
Efter den sistnämnda har troligen ett tillfrisknande ägt rum och
uppenbarelserna upphört. Här möter en ganska brokig massa
av mystiska företeelser. Alla slag av andar äro representerade,
både onda och goda och sådana av mera tvetydig eller mera
neutral art. Hela rangskalan av andar omspännes, från
knack-andarna till Gud Fader!
Vi hava haft tillfälle att parallelt med skildringen av
företeelserna i Kumla meddela ett och annat om den lärde
Strängnäsbiskopens uppfattning av saken. Denna uppfattning kan
anses representativ för det korrekt kyrkliga Detraktelsesättet
under ortodoxien. För att giva detta betraktelsesätt en behörig
relief gå vi att undersöka, hur reformationens store lärofader
Luther ställer sig till dylika företeelser och huru han skulle hava
bedömt fallet Margareta.
Luther kunde »ej göra sig fri från den primitiva övertro,
som gick än längre tillbaka än romersk kyrka och kristendom».1
Han hade en livlig föreställning om att ett otal änglar och onda
andar eller, som han med förkärlek säger, »djävlar» ständigt
omgiver oss. Änglarna äro rent okroppsliga. De ses numera
sällan. Förmenta änglauppenbarelser äro därför i allmänhet
att betrakta som djävulens verk. Trots änglarnas okroppslighet
försiggår deras inverkan på människan icke inifrån, såsom Guds
inverkan, utan utifrån. Varje kristen har sin ängel, ja flera,
men även varje hedning har en sådan. Även de onda andarna
uppfattades förmodligen av Luther som till sin natur
okroppsliga. Dock torde man få antaga, att han betraktar dem såsom
vid sitt synliga och mera påtagligt verksamma uppträdande
försedda med en sorts kroppar av luft eller dylikt. En sådan
uppfattning hade i alla händelser både Paulinus och Dahlbohm
1 Linderholm, Ur fädernas tros- och tankevärld, s. 426, jfr f. ö. s.
429—431.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
