Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige - I. Handlingar till rättegången mot George Scott 1839—42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 1 2
meddelanden och aktstycken
14. Kyrkoherde N. J. Ekdahls enskilda yttrande den 20 sept.
18‡2 angående George Scotts besvär.
(SSCP. "I, 1842. Bil. C.)1
Ehuru jag fullkomligt och till alla delar gillar Consistorii
utlåtande till Kongl. Maj:t angående Meth[odist] Missionären Scotts
besvär af d. 30 sistl. Junii, önskar jag dock få såsom mitt
enskilda utlåtande vidfoga följande:
1:0) Så skiljagtig än Methodisternes bigt är från Catholikernas
öronbigt, anser jag den dock ej mindre utan snarare mera vådlig
att bland Lutheraner införa. Det är bekant, att Methodismens bigt
består deri, att hvar och en af de tillstädesvarande vid en Meeting
(conventikel) meddelar presten, eller den hans plats företräder,
ljud-ligen, så att alla höra det, förtroende av sitt inre lif, redovisar för
sitt andliga tillstånd, sina strider mot och segrar öfver de andliga
fienderna. (Några nederlag lära sällan eller aldrig omtalas eller
ens anses möjliga.) En sådan Classmeeting har jag sjelf öfvervarit
här i Stockholm och erfarit att så tillgick. Det är tydligt, att ett
sådant blottande af det inre tillståndet i närvaro af flera, måste
vara vådligt för samvetsfriden samt medel- eller omedelbarligen
föranleda hykleri. De bekännelser, som sålunda göras, kunna
svårligen vara upprigtiga. Spioneri, oro, andligt högmod och split
inom de husliga kretsarne är den frukt,som deraf uppvexer. Då
det utsträckes, som här var fallet, till Svenska Statskyrkans
bekännare, får den fremmande Religionslärarn på dem dymedelst ett
obehörigt band, blir i tillfälle att hemligen ingifva dem misstroende
för sina egna lärare, och spinner oförmärkt omkring dem ett nät,
i hvilket han utan svårighet håller dem fängsliga. Då vårt
kyrkoväsende hittills varit fritt från dylika Jesuitiska tilltag, skulle det
vara i hög grad smärtsamt, om en institution här blefve legaliserad,
som, på detta sätt, småningom undergräfde det heligaste af allt:
samvetets frihet, och bragte vår kyrkas bekännare i ett andligt
slafveri. Methodisterna sjelfva göra ingen hemlighet af att de anse
nästan hvarje Svensk prest såsom en sofvande eller död väktare,
hvars vices de både äro berättigade och förpligtade att öfvertaga.
Jag vill fråga hvad skulle följden blifva, om, genom Methodisterne
medgifven rätt till själavård (som Scott förklarat sig hafva) inom
vår församling, icke Statskyrkans prester, medelst detta bigt- och
spionerisystem, snart skulle undergräfvas och förlora allt det
förtroende, som de hittils och med rätta haft af sina åhörare? Så
’ Avskrift i den i England anträffade Scott-samlingen. Jfr Eckl. Dep:s
Handl. 1843.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
