Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Judar och kristna i Egypten, av Erik Stave
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
anmälningar och granskningar
som fått sig detta namn (sanctus, helig) tillerkänt av den romerska
senaten, därför att han ansågs vara någonting högre än en
människa, tillät, utan att dock på sig tillämpa föreställningen om en
gud, att man höjde honom och hans verk över andra dödliga. Och
det kejserliga brevet visar, att det i Egypten funnits tempel till
Augustus’ ära; Klaudius tillstädjer nu, att ett uppföres också i
Alexandria, en upplysning, som gör slut på en gammal stridsfråga,
då man hittills trott, att ifrågavarande tempel i Alexandria var
ämnat att tjäna till förhärligande av Cæsar. Tiberius, som gärna
hyllade sin adoptivfader Augustus som en gud, avvisade alla
överdrivna hyllningar, som visades hans egen person. Efterträdaren
Kaligula ville i stället göra gällande sin gudavärdighet på ett sätt,
som dittills aldrig förekommit i den romerska staten och som jämte
annat kastade ett skimmer av löje över hans person. Under hans
tid upprestes av de hedniskt sinnade invånarna i Jamnia, söder om
Joppe, ett altare till kejsarens ära, men de där boende judarna
förstörde det. I förargelse däröver befallde Kaligula, att hans staty
skulle uppställas i själva Jerusalems tempel, och ståthållaren över
Syrien, Petronius, fick order att med hjälp av två legioner föra
statyn till judarnas heliga stad — ett företag, som emellertid, sedan
det väckt ett oblidkeligt motstånd av folket, måste på Agrippas
inrådan inställas. Också i Alexandria uppstodo på denna tid av
enahanda anledningar oroligheter och svåra konflikter mellan judar och
hedningar, konflikter, till vilka vi strax skola återkomma.
I förhållande till Kaligulas narraktiga beteende är Klaudius
med sitt avslag på alexandrinarnas begäran en kejsare med
moderata anspråk på gudomlig hyllning. Hans brev låter oss emellertid
blicka in i den starka påtryckning, som en romersk kejsare från
provinsernas sida kunde utsättas för, i syfte att göra honom till
föremål för gudomlig dyrkan. Framför allt är detta tydligt av den
proklamation, med vilken prefekten i Alexandria, Rectus, beledsagar
det kejserliga brevets offentliggörande. Denne talar om brevet
såsom det »heligaste och till tack mest förpliktande», och han har
offentliggjort det, säger han, för att man må »beundra majestätet
hos vår gud Cæsar».
Kejsar Klaudius’ brev kommer säkert att bliva föremål för en
livlig diskussion rörande frågan om kejsarkultens uppkomst och
historiska utveckling. Redan nu utgör det bland mycket annat ett
bekräftande bevis därpå, att när denna kult påtvingades de kristna
och ledde till de första förföljelserna från den romerska statens sida,
så var det ytterst orientaliska föreställningar, som lågo till grund
för hela föreställningen, och Roms skuld ligger däri, att det
av främmande ideer låtit förleda sig till en lägre religiös och
kulturell ståndpunkt, än som bort följa av dess egna historiska
förutsättningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
