- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugufjärde årgången, 1924 /
365

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Judar och kristna i Egypten, av Erik Stave

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STAVE, JUDAR OCH. KRISTNA I EGYPTEN 365

Ett av de ämnen, om vilka den till Rom sända deputationen
skulle förhandla med kejsaren, gällde frågan om vem eller vilka,
som hade den egentliga skulden till de svåra konflikterna mellan
judar och hedningar under Kaligulas och början av Klaudius’
regeringar. När den judiske äventyraren Agrippa I, som av Kaligula
tillerkänts titeln konung och fått både Herodes Filippus’ och
He-rodes Antipas’ furstendömen i Palestina, från Rom tog vägen hem
över Alexandria, uppträdde han där med kunglig mantel och annat
prål på ett sätt, som bragte de hedniska invånarna i staden, som
kände hans föregåenden, i harnesk mot judarna. De började yrka
på att dessa med tvångsmedel skulle förmås att uppställa kejsarens
bild i synagogan. Situationen förvärrades därigenom, att man visste,
att Kaligula säkert skulle ställa sig på grekernas sida, och den
egyptiske ståthållaren var nog svag att giva efter för dessas yrkande.
Han tillät alltså, att kejsarens bild med våld uppställdes i
synagogorna, och gjorde intet för att förhindra, att en verklig pogrom
utbröt, varvid judarna fördrevos från den del av staden, som de
dittills bebott, till en annan, över 400 hus plundrades och många
framstående judar misshandlades och dödades. Judarna sände i
anledning därav en deputation till kejsaren med den berömde
religionsfilosofen Filo som talman, men deras hedniska motståndare å
sin sida sände en annan beskickning med antisemiten Apion som
talman. Judarnas klagomål inför kejsaren ledde icke till några
skyddsåtgärder för dem. Men angreppen från hedningarnas sida
tyckas ha avtagit eller upphört.

Vid tiden för Kaligulas död och Klaudius’ tillträde till
rege-geringen inträffade nya sammanstötningar mellan judar och
hedningar i Alexandria, och nu voro judarna enligt Josefus’
framställning de angripande.

Klaudius’ brev lägger härtill en detalj, som är betecknande
nog. Kejsaren förbjuder nämligen judarna strängeligen att »införa
eller inbjuda några judar, som segla från Syrien eller Egypten, till
Alexandria», en befallning som röjer, att sådant tidigare hänt.
Såsom Bell påpekar, ser det ut, som om judarna i Alexandria funnit
sin ställning så osäker, att de hos sina landsmän i Syrien inlagt
en bön om hjälp och understöd, kanske åsyftade de rent av att
angripa hedningarna i staden.

Den nya deputation, som nu sändes till Rom, hade vädjat till
kejsar Klaudius, att han måtte avgöra, vilkendera parten som vore
skyldig till samanstötningen mellan judar och hedningar i
Alexandria och därmed naturligtvis även bestämma straffet för de
skyldiga. Men Klaudius är nog klok att icke inlåta sig på ett
avgörande i denna fråga, ett bevis på den maktställning, judarna nu
voro i besittning av i den egyptiska huvudstaden — får man tro
Filo, skall deras antal i Egypten och Alexandria ha varit en miljon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1924/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free