Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Judar och kristna i Egypten, av Erik Stave
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
Men kejsaren hotar alla därmed, att han, om de icke upphöra
med sina inbördes krig, skall nödgas visa dem, huru en välvillig
kejsare kan förvandlas till en stark hämnare. Han besvär
»alex-andrinarna», de hedniska invånarna, att visa sig fördragsamma och
vänliga mot judarna, som sedan så många år bott och vistats i
deras stad, ej störa dem i deras traditionella gudstjänster, utan
låta dem i fred leva efter sina sedvänjor, såsom under Divus
Augustus; dessa sedvänjor, som han nu alltså, efter att ha hört de
båda parterna, har bekräftat. Han befaller tillika judarna att icke
företaga sig något, som avviker från deras förra uppförande, att
icke hädanefter — såsom levde båda parterna i två städer — sända
två beskickningar (en judisk vid sidan av den, som sändes av de
hedniska invånarna), att icke deltaga i de offentliga tävlingarna
(för att icke reta upp de hedniska tävlarna) och att, som nämnts,
icke införa eller inbjuda några judar, som segla från Syrien eller
Egypten, till Alexandria.
I det hela tyckes kejsar Klaudius ha betraktat grekerna
såsom lika, om ej mera skyldiga än judarna till oroligheterna i
staden. Men hans brev synes i alla fall bekräfta den meningen,
att judarna icke ägde full medborgarrätt i Alexandria. De hade
utan strid underkastat sig romarnas övervälde, liksom de gjort det
under de ptolemeiska kungarna, och därigenom fått vissa privilegier,
som utgjorde en nagel i ögat på landets och stadens gamla
inbyggare. De utgjorde ett självständigt samfund i staden, och de
strävade efter att vinna alexandrinsk medborgarrätt, men de hade
icke vunnit och vinna icke heller nu detta mål; därför kan Klaudius
förbjuda dem att deltaga i de offentliga tävligarna, dit varje
medborgare hade tillträde. Klaudius’ brev gör därmed slut på en
gammal tvistefråga mellan dem, som förfäktat, och dem, som
förnekat, att judarna ägt medborgarrätt i Alexandria.
För förståendet av kristendomens utveckling under den första
tiden efter Jesu död är detta brev av en utomordentlig betydelse,
i det att det visar, varför hedningarnas apostel icke vände sig till
Egypten.
Vi finna det naturligt, att Paulus, som uppfostrats av Gamaliel
i Jerusalem, när han blev omvänd till kristendomen och kommit
tillbaka till sin födelsestad Tarsus i Cilicien, uppsökte sina
landsmän och de judiska proselyterna i Mindre Asien. Men det hade
varit minst lika, om ej mera naturligt, att han vänt sig till judarna
i Egypten, framför allt i Alexandria. Hans landsmän i detta land
och denna stad hade vistats utanför det judiska landets och den
judiska rättrogenhetens snäva gränser en längre tid än t. ex. judarna
i Antiokia. Redan Alexander den store hade tillåtit judar att
bosätta sig i den av honom grundlagda och efter honom uppkallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
