Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Elis Malmeström, Linnés religionsfilosofiska betraktelser i företal och inledningsord till Systema Naturæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
elis malmeström
uppl. Varietates] ad species proprias,
Species ad Genera naturalia, Genera
ad farailias referre nesciunt, & tamen
Scientiæ hujus Doctores sese jactitant,
fallunt & falluntur; Omnes enim, qui
naturalem vere condiderunt Scientiam,
hæc tenere debuerunt.
arter, arterna till naturliga släkten,
släktena till familjer ock likväl
framställa sig som mästare i denna
vetenskap, bedraga och bedragas. Ty alla,
som i sanning vilja grundlägga
naturvetenskapen, böra kunna sådant.
12 — 16. Bestämning av naturvetenskapsmannens uppgift samt omfånget och
innehållet i naturens tre riken.
17—18. Hänvisning till Linnés system.
ig. Harangering av J. F. Gronovius och I. Lawson.
På grund av deras ringa intresse ur vårt ämnes synpunkt
förbigås Linnés Observationes in Regnum lapideum, Regnum
vegetab1le et regnum animale, Värt att lägga märke till är
dock, att Linné redan nu i punkt 12 under observationes in
regnum vegetabile bestämt änger, att sexualsystemet är
artificiellt och måste begagnas tillsvidare, eller till dess att kunskaper
förvärvats i sådan omfattning, att ett naturligt system kan
uppställas: »...ett naturligt system kan ej konstrueras, förrän allt,
som hör till vårt system, är känt. Under tiden måste likväl
artificiella system i saknad av ett naturligt uppställas.»
Med ytterst ringa redaktionella ändringar, alltför obetydliga
att här anteckna, finnas här anförda observationes i
originalupplagorna av 1740, pag. 67—68 och 1748, pag. 210—11; i
senare upplagor förekomma de ej.
Vad som i det föregående särskilt är värt att taga fasta på
är, att Linnés artbegrepp är det fasta, ur Genesis härledda.
Det visar ju tydligt punkterna 1—4 och 11. I första punkten
sägs det med programmatisk tydlighet, »att inga nya arter
numera uppstå». Bekant är, att Linnés uppfattning om denna
arternas konstans bragtes att vackla. I Fundamenta botanica
1736, § 132, säger Linné »att i begynnelsen ett enda könspar
av àlla levande varelser skapats» och tillägger »suadet ratio»
= enligt förnuftets bekräftelse. Alltså både bibliskt och
förnuftigt! I Genera plantarum 1737 möter oss samma
artbegrepp liksom i Classes plantarum 1738 och i Philosophia
botanica 1751. Men i denna sista är det s. a. s. blott officiellt,
och Linné anmäler själv tvivel emot dess riktighet. Det är
visst. Men å andra sidan ser man, att Linné ända från 1735
till sin död dock höll tvivlen nere. Ty hela hans arbete
förutsätter en statisk naturbetraktelse, och det ferment i riktning emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
